Bloggar‎ > ‎

Bentes blogg

Tidigare meddelanden

  • Genväg GenvägBön för kreatörer som vill nå ut, fritt efter Sinnesrobönen.Ringde Max (sonen) för en stunds småprat om nya jobbet på Lajvakademin vid Studiefrämjandet Stockholm och om spånande kring ...
    Inlagd 31 jan. 2020 01:36 av Bente Kaj Henriksson
  • Vilsevals Vilsevals  I min årskrönika berättade jag om Kunskapsnystanets status och om refuseringarna. Från några av er fick jag uppmuntrande ord om att inte ge upp. En av dessa kom från ...
    Inlagd 30 jan. 2020 23:00 av Bente Kaj Henriksson
  • Knådfria bröd Knådfria bröd Fritt efter Martin Johanssons ENKLARE BRÖD.Snedvridna baguetter En sats på 1 liter vatten ger 9 baguetter. 1 Sätt degen att jäsa i 15 tim 1 l riktigt ...
    Inlagd 30 jan. 2020 06:52 av Bente Kaj Henriksson
  • Bentes årskrönika 2019 Bentes årskrönika 2019Mitt ganska upptagna liv innehåller en och annan svamptur i skogen. Foto Leo Ginsburg.God jul & gott nytt årönskar Bente, med sedvanlig årskrönika som du läser ...
    Inlagd 3 jan. 2020 04:20 av Bente Kaj Henriksson
  • Hur blev det så här? Hur blev det så här?Igår var jag inbjuden gäst i Lasse och Margaretas Psykologbyrå. Bakom podden finns psykologerna Margareta Berggren och Lasse Övling och de har gett ut ca ...
    Inlagd 2 nov. 2019 05:38 av Bente Kaj Henriksson
Visar inlägg 1 - 5 av 57. Visa mer »

Genväg

skickad 30 jan. 2020 23:14 av Bente Kaj Henriksson   [ uppdaterad 31 jan. 2020 01:36 ]

Genväg
Bön för kreatörer som vill nå ut, fritt efter Sinnesrobönen.

Ringde Max (sonen) för en stunds småprat om nya jobbet på Lajvakademin vid Studiefrämjandet Stockholm och om spånande kring min tredje bok i projekt Kunskapsnystanet, den som handlar om forskning. Jodå, vi kan spåna, men inte förrän efter sportlovet, alltså bortemot vecka 10 och framåt. Till dess är hans kreativa hjärna vikt för pågående jobb i Lajvakademin. 

Max är, när han är på humör, en idéspruta av rang. Den egenskapen exponerade han av bara farten nu, när han hasplade ur sig en möjlig strategi för mig att nå ut med mitt budskap och som kanske leder till att förlag nappar!

Strategin i korthet 
1. Publicera manus kapitel för kapitel som blogg. Avsluta varje del med en cliff-hanger. Förebild The Martian (Ensam på mars), en bok som startade som en blogg > e-bok > bok > film
. Se nedan.

2. Finansiera bokproduktionen successivt via Patreon.com Illustrationerna får alltså göras allt eftersom det finns pengar till dem. Patreon är en plattform för kreatörer att utveckla och finansiera projekt, se nedan.

3. När boken eller böckerna är klara - finansiera ev bokutgivningen www.crowdfunding.com

4. Väl kommen så långt har det säkert klarnat vad förlag anbelangar. Eget förlag eller etablerat förlag, det ser vi då. Kanske inte pappersbokutgivning över huvud taget.

5. Sluta leta nål i höstacken, vilket är min nuvarande strategi. Låt bli att vända mig till etablerade förlag den närmsta tiden. 


Det innebär att jag nu kan börja aktivera alla plattformar jag skaffat mig utan att veta hur jag ska använda dem. 
  • Hemsidan Kunskapsnystanet
  • FB Kunskapsnystanet sluten grupp
  • Kunskapsnystanet Instagram
Hur jag ska koppla ihop dem med Patreon vet jag inte. Än.

Om The Martian hämtat från 10fakta.se:
Som vi alla vet bygger filmen The Martian på en novell skriven av Andy Weir. Till en början publicerade han sin novell på en blogg, fritt för alla att läsa, men när den kom att bli väldigt populär fick han förfrågningar om han kunde ordna novellen i ett format så den gick att ladda ner, därefter hamnade den på Amazon för Kindle, till det minimala priset av 0,99 dollar. Från en novell på en blogg till en storfilm med Matt Damon i huvudrollen, inte illa pinkat. 

Om Patreon (Wikipeida) 
Patreon.com är en plattform som tillhandahåller en möjlighet för innehålls-skapare att erbjuda prenumerations- eller donationstjänster samt bygga relationer med, och tillhandahålla exklusivt material, till sina följare eller mecenater

Patreon är populär bland videoskapare påYouTube, tecknare, skribenter, poddare, musiker och andra skapare som tillhandahåller sitt material på internet. Skaparen får betalt aningen genom prenumeration eller per skapat verk.

Genväg
Det här är kanske inte genvägen till att bli utgiven av etablerat förlag. Men det borde vara genväg till att förverkliga projektet i någon form som når ut med budskapet. 

Kompassnålen har snurrat 360 grader frustrerande länge. Nu tror jag min skäl att den håller på att stanna. Ska jag sova på saken ett tag innan jag skrider till verket.

Vilsevals

skickad 30 jan. 2020 21:57 av Bente Kaj Henriksson   [ uppdaterad 30 jan. 2020 23:00 ]

Vilsevals 
I min årskrönika berättade jag om Kunskapsnystanets status och om refuseringarna. Från några av er fick jag uppmuntrande ord om att inte ge upp. En av dessa kom från min faktagranskare. Hon hänvisade till Augustin Erba, DN-journalist och författare till bl a en bok Blodsbunden. Han blev refuserad 48 gånger innan Bonniers tog honom till sig. 

Jag blev nyfiken på Augustin Erba. Läste hans bok Blodsburen som är fascinerande och inspirerande. Läste också hans nyligen publicerade DN-artikel om de 48 refuseringarna. https://www.dn.se/kultur-noje/mina-48-refuseringar-eller-sa-far-du-din-bok-utgiven/

- Tänk att det kan vara så marknadsförande att berätta om sina misslyckanden. Jag läser ju hans bok för att jag fick tips om den av någon som visste hur mycket han försökt innan han äntligen lyckades.

Jag har noga gått igenom hans 12 lärdomar. En del har jag också lärt. Annat är inte relevant för mig. Noterar att han ägnat 20-30 år att lära sig. Jag är 70… Behöver alltså gå genvägar. Det som sticker i ögat är ...

Lärdom 4 
Det säger ingenting om ditt skrivande att vänner gillar dina texter. 

- Det ska jag beakta. Hej då vännerna. Eller? Kanske välkommen vännerna?!?

Lärdom 7 
Ett stort förlag får mellan 1.500 och 2.000 så kallade spontanmanus per år. Av dem antas kanske ett eller två. Processen, det vet jag nu, ser oftare ut på motsatt sätt: en förläggare hittar något som någon har skrivit i en tidning eller sagt på tv eller – numera – på Youtube. Och så ringer förläggaren upp och frågar: ska du inte skriva en bok åt oss? 

- Det här är tänkvärt. En totalt annan strategi än den jag använt hittills. Hmm. 

Lärdom 10 
Jag trodde att ”Kill your darlings” betydde att man skulle stryka en mening. Inte att det kunde betyda en eller flera romankaraktärer eller – som i det här fallet – halva romanen. 

- Jahaja. Jag tror jag förstår. Anar att det kanske också handlar om att välja en annan strategi, som den i lärdom 7. 

Min slutsats
Det ser mörkt ut att lyckas på den inslagna vägen med ett stort dyrt vackert illustrerat barnboksprojekt. Jag behöver hitta genvägar.

Antingen gör jag om i grunden och skriver mer romanaktigt som jag kan publicera allt eftersom och får feedback på. Eller artiklar/romaner i – typ - Kamratposten? Kanske till och med som e-böcker. Ev med egna skissartade illustrationer. Eller så finansierar jag projektet och ger ut själv. Vilket inte blir så enkelt. Jag borde också kontakta förläggare för att förstå förlagsperspektivet bättre. Och göra något åt det där med kunskapskändisar, som jag intervjurar och får deras röst för att mitt projekt är viktigt. 

Jag dansar helt enkelt vilsevalsen. Sedan länge.

Knådfria bröd

skickad 30 jan. 2020 06:01 av Bente Kaj Henriksson   [ uppdaterad 30 jan. 2020 06:52 ]

Knådfria bröd
Fritt efter Martin Johanssons ENKLARE BRÖD.


Snedvridna baguetter
En sats på 1 liter vatten ger 9 baguetter.

1 Sätt degen att jäsa i 15 tim
1 l riktigt kallt vatten
½ paket jäst (eller mindre) 
1 – 1½ tsk salt. 
Mest vetemjöl special och ev lite av någon annan mjölsort också.

Blanda till en lös deg. Mest vetemjöl special. Jag tog lite grahamsmjöl i den ena satsen och rågsikt i den andra. Det går alltså bra att ta lite av vad man har i skafferiet.
Blanda bara, knåda inte.
Plastfolie över degbunken. 
Låt stå i rumstemperatur ca 15 timmar +/- någon timme.

2 Gör degpaket som ska jästa 45 min
Häll degen (trögrinnande) på väl mjölat bakbord. Platta till den försiktigt till en fyrkant. Vik den 3x3 gånger. Alltså vik in den övre delen av fyrkanten över mitten och därefter den undre delen likadant. Sen gör man samma sak med sidorna. Det är lite kladdigt, snåla inte med mjölet och ha degskrapa till hjälp.
Nu har du ett degpaket som ska jäsa i 45 min under bakduk.

3 Baka 15 minuter i jättevarm ugn
Dela degpaketet i tre delar. Det blir en degklump per plåt.

Dela degklumpen i tre delar. Dra ut den lite försiktigt och lägg slamsan i sesamfrön medan du tvinnar den lite och lägger den på plåten. Använd bakplåtspapper.

Tre slamsor per plåt. Kladdigt värre.
Skjuts in i ugnen!
Lägg några isbitar i en tålig bunke längst ner i ugnen. Jag använde en glasform. Den sprack. Ta något oömmare.
275 grader (du läste rätt) ca 15 min.
Gyllenbrun färg garanterar att bröden är klara.

Recept från Kjerstin Oscarson som i sin tur hämtat den från  https://kit.se/2016/09/13/58912/brod-i-gjutjarnsgryta/

Gjutjärnsbröd
En sats på 4 dl vatten ger ett bröd bakat i gjutjärns- eller emaljgryta.

1 Sätt degen att jäsa o 2,5-10 timmar
4 dl kallt vatten
15 g jäst
1 tsk salt
1 dl fullkornsdinkelmjöl
9 dl vetemjöl special

Arbeta ihop till en deg. Plast på bunken.
Låt jäsa i 2,5 – 10 timmar

2 Baka ut degen till degpaket
Värm gjutjärnsgrytan till 250 grader
Mjöla bakbordet och stjälp upp degen. 
Platta ut den med varlig hand till en ruta.  
Vik 3 x 3 med hjälp av degskrapa. Alltså,
övre delen av rutan viks över mitten, sen nedre delen viks upp över mitten. Sidorna viks på samma sätt. 
Nu har du ett degpaket. 
Stjälp degpaketet i den heta i gjutjärnsgrytan.

3 Grädda 6 + 20 + 25 min
Grädda med lock på i 6 min. 
Sänk till 225 grader och grädda i 20 min. 
Ta av locket och grädda ytterligare 25 min.

Stjälp upp brödet och låt svalna.

Bentes årskrönika 2019

skickad 20 dec. 2019 02:03 av Bente Kaj Henriksson   [ uppdaterad 3 jan. 2020 04:20 ]

Bentes årskrönika 2019
Mitt ganska upptagna liv innehåller en och annan svamptur i skogen. Foto Leo Ginsburg.

God jul & gott nytt år
önskar Bente, med sedvanlig årskrönika som du läser bara om du har lust.

Sammanfattning
Tillbakablicken visar mig ett år av kamp mot den så kallade väggen. Jag tar på mig för mycket helt enkelt, och det är ett livsmönster.

Fyller min tid som personlig assistent och tentamensvakt, engagerad styrelsemedlem i vår Brf och barnboksförfattare. Glädjande är att jag är både farmor och mormor och dessutom hyfsat frisk.

Roligast är barnbarnen. Och Kunskapsnystanet, som jag berättar om utförligt i högra spalten. Det är så himla kul. Och viktigt. Och motigt.

Om Bente-klanen
Bente-klanen består av mina barn Ola, Max och Tuva med respektive och deras barn. 

När Max fyllde ojämnt i somras samlades Bente-klanen hos Max och Mimmi tältandes på gården. Syskonen och alla kusinerna träffades, vilket inte tillhör det vanliga.
Syskonen Max 39 Västerås, Ola 42 Karlstad och Tuva 37 Solna. Deras respektive Mimmi, Marijana och Leo saknas på den här bilden.
Kusinerna Tyra och Vera (Olas barn), Hedda och Signe (Tuvas barn) med bonuskusinen Ludvig (Marijanas barn) mellan sig.
Max och Mimmis hundar Winky och Luna räknas också till kusinskaran. 

Det roar mig att konstatera att alla kusinerna, inklusive hundarna, med undantag av bonuskusinen Ludvig, är flickor.

Jag har fått en ny kompis i Kristina Slotte. Vi är kollegor som tentamensvakt på KTH. 
Kristina har ett fantastiskt torp i Sala dit jag är mer än välkommen. 

En sak till
Jag fyller jämnt om några dagar. För att uttrycka det rakt på sak:
All uppvaktning på min födelsedag undanbedes. Jag vill inte bli firad, kommer inte att vara hemma och behöver verkligen få ta det riktigt lugnt. 

Vill du ändå uppmärksamma dagen så sätt in en (rejäl) slant till en organisation som stöder att flickor får gå i skola och utbilda sig. Det är bra för flickor, för jämställdhet och för utvecklingen i världen.

Om mitt skrivande 
Jag har lust att berätta lite om mitt skrivande, det som ibland får stryka på foten för att annat kommer emellan. Det började så här.

När jag för 5 år sedan flyttade till Stockholm som pensionär skrev jag några små berättelser om och med barnbarnen Signe och Hedda. Jag ville publicera men inte ge ut i egen regi, för jag har tillräckligt med osålda böcker i mina minimala källarförråd. E-böcker tar inte någon plats, tänkte jag och valde ut en av berättelserna att prova det publiceringstekniska förfarandet på. Den handlade om Signe som fick borrelia, vägrade ta medicin och lärde sig till slut och blev frisk. En vardagsdramatisk liten berättelse, helt enkelt.

Innan e-bokspubliceringen skulle jag säkra att den var medicinskt korrekt. 
- Så här går det inte till, sade den medicingranskande läkaren om skildringen av läkarbesöket. 
DET hade jag inte räknat med, för det var faktiskt så det gick till i verkligheten. Storyn föll.

Berättelsen fick eget liv 
Jag gick hem, tänkte till, skrev om, utvecklade berättelsen och… ja, berättelsen fick eget liv och tog över. Den svämmade över alla breddar och är nu fyra böcker om vetgiriga Signe och hennes utveckling med sjumilasteg. 

Jag har gett de fyra böckerna projektnamnet Kunskapsnystanet. 
Tråden, nystanet, flätan och väven har symbolisk innebörd och står för att vara nyfiken, vetgirig, att följa kunskapstrådar och sätta samman dem till flätor och vävar, alltså nya kunskapsfält.

Böckerna utgår från berättelsen om borrelian och hur man undviker fästingbett (bok 1 Signe Medicinvägrare). Signe lär sig om fästingöverförda sjukdomar, om bakterier, virus, antibiotika, vaccin och en hel del mer, bla medicinhistoria. Signe lär sig också om de stora hoten mot folkhälsa med överanvändning av antibiotika och underanvändning av vaccin (bok 2 Signe Kunskapsdetektiv). Signe fängslas av forskares upptäckter och jakt på kunskap. Hon och hennes klasskompisar lär sig forska och Signe drömmer om att en dag ta emot nobelpris (bok 3 Signe Forskare). Slutligen tar Signe itu med några av de stora frågorna för mänskligheten - med både Malala Yousafzai och Greta Thunberg som förebilder (bok 4 Signe Rebell). 

Signe är en riktig nörd och hon vill veta mer och mer, så omvärlden kroknar. Hon gillar också att lära ut det hon själv lärt och är berättaren i böckerna. På nästan alla uppslag finns två bifigurer. Alter, den hundliknande varelsen, är Signes hispiga alter ego och Nysta, ett nystan som har nystat mycken kunskap i sina dagar och ställer reflekterande frågor till läsaren. 

Jag själv har haft ett kompetent stöd och en värsting till faktagranskare för de två första böckerna. Tack för det.

Bilder på prov
I somras fick jag, via en FaceBookgrupp Barnboksförfattare och barnboksillustratörer, kontakt med illustratören Anna Pers Bräcke (klicka). Kolla även Instagram: @annapersbracke. Henne vill jag jobba med och gav henne uppdraget att göra några provbilder till de två första böckerna. T ex:
Uppslag i Signe Kunskapsdetektiv där Signe berättar hur fästingar överför smitta. Bild Anna Pers Bräcke.

Anna tipsade mig om ett skissverktyg, iPad pro med programmet Procreate, som jag köpte och har skisserat böckernas uppslag med. Mycket arbetsbesparande. T ex så här. 
Ett uppslag i Signe Kunskapsdetektiv där Signe berättar om vårt immunförsvar.

Viktiga böcker 
I slutet av augusti utkom en bok som salufördes som den första vaccinationskritiska barnboken. Det tog hus i helsike i kunskapssverige och den kom att portas av bokdistributörerna. Tuva såg tumultet på nätet och skickade ett meddelande till mig.

– Mamma, dina böcker behövs. 
Då insåg jag att mitt projekt inte bara är ett Bente-har-kul-projekt utan också ett böckerna-är-viktiga-projekt. Barn måste få tillgång till fakta som är viktiga för mänskligheten. Böckerna måste få komma ut. 

Förlagen nobbar 
Under hösten har ett antal förlag fått manus till de två första böckerna. Än så länge har de antingen nobbat eller inte svarat. Konkurrensen är mördande, men jag har inte tänkt ge upp. Inte på länge än. 

Författargrupp 
Jag har också hittat en grupp på FaceBook, Barnboksförfattare jämna tisdagar, som jag är med i. Vi läser varandras texter och ger feedback. Värdefullt är bara förnamnet. Jag har gett dem munsbitar av mina två första böcker och samlar synpunkterna på hög. 

Pod om mig 
I november medverkade jag i en pod 
Det är aldrig före sent att skapa en ny väg i livet (klicka). Trettifyra minuters samtal med och om mig i podden Lasse och Margaretas psykologibyrå. Andra halvan av samtalet handlar om Kunskapsnystanet.

Faktabaserad världsbild för barn 
Nu behöver jag ladda batterierna. Först ska det julas i Karlstad med Ola-familjen. Sen ska jag bearbeta texterna. Parallellt ska jag berätta om Kunskapsnystanet på sociala medier för att kanske få en påtryckande intressent-grupp. Om du också tycker det är viktigt att förmedla en faktabaserad världsbild inom viktiga kunskapsområden även till barn, så kanske är det till och med du som ingår i supportgruppen? Jag återkommer om det. 

Hur blev det så här?

skickad 30 okt. 2019 01:23 av Bente Kaj Henriksson   [ uppdaterad 2 nov. 2019 05:38 ]

Hur blev det så här?
Igår var jag inbjuden gäst i Lasse och Margaretas Psykologbyrå. Bakom podden finns psykologerna Margareta Berggren och Lasse Övling och de har gett ut ca 100 pod-program. Vi pratade om mej.

Jag känner Lasse sedan ca 20 år genom samma nätverksgrupp som träffas några gånger per år. Vi har följt varandras "karriär" och han tyckte att min nuvarande resa kunde passa deras nuvarande tema som har det inofficiella namnet "Hur blev det så här?" 

För mig var det spännande att delta, se hur en studio ser ut och hur en pod-inspelning går till. Undrade också vad jag hade att berätta om min egen "resa" tillsammans med dessa två ytterst professionella och stödjande samtalsledare. Jag var huvudpersonen - en helt ovan situation. Är ju van att vara den som frågar andra om deras utveckling.

Samtalet kom att omfatta hela mitt vuxenliv och lite barndomen med. Om vad som drivit mig att vara så drivande. Sitter kvar med den frågan i stort sett obesvarad och med en undran hur det kommer sig, jag har ju haft så få (inga?) förebilder under uppväxten. Nu när jag sovit på saken inser jag att min mamma nog var en drivande person i och med att hon med kraft bröt upp från en trist hemmafrutillvaro och startade en affär. I det hade hon inte stöd från min pappa men hon gjorde det i alla fall.

Uppenbart är i alla fall att jag har en stark drivkraft i att vara kreativt nyskapande, gå min egen väg och att jag blir som djur i bur om jag placeras i en fålla av vanmakt eller konvenans som inte passar mig. Och så vill jag tydligen göra skillnad i världen.

Vi pratade också om mitt nuvarande bokprojekt Kunskapsnystanet. I korthet:
  1. Pensioneringen gav ny frihet att skapa utan försörjningsbörda och jag kom att utgå från en berättelse om ett av mina barnbarn.
  2. Skissade och skrev, var innovativ i hur man kan delge fakta till barn (finns dock förbättringspotential) och hade gränslöst kul.
  3. Berättelsen svällde över alla breddar efter diverse motgångar och omtag. Hittills var det ett Bente-har-kul-projekt. 
  4. Hittade en ung duktig illustratör som med sina bilder tog projektet till den ambitionsnivå jag själv hade men inte lyckats visualisera. Samarbetet var på djupet värdefullt. Min energi bytte färg av att uppleva ett vi.
  5. När en vaccinationskritisk barnbok nyligen kom ut insåg jag att mitt bokprojekt är viktigt för långt fler än mig själv. Den insikten gav samhällsförbättraren i mig än mer energi. Nu har jag ork som närmar sig det ostoppbara. Trots att refuseringarna börjar komma.
Förberedelser i studion. Tekniker Daniel ställer in mikrofon och instruerar hur (lite) jag kan röra på huvudet.

Psykologerna avslutade samtalet med att berätta vad som fångade och fängslade dem. Det handlade om att jag gått min egen väg, blivit mitt behov av skapande trogen och att jag fortfarande upplever livet som meningsfullt.

En klurig avslutande fråga var vad jag ville förmedla till lyssnarna. Kände mig nollställd. Jag ville inte förmedla nånting. Inte råda någon till något. Men om jag med mitt exempel av att uppleva livet som meningsfullt kan inspirera andra, så, ja, det är OK. Men tro inte att det varit enkelt. 

Upplevelsen av att vara så intressant och lyssnad på med stora öron var närmast omtumlande. Intresset för min resa gjorde att jag blev alldeles hög. Det var nästan som om topplocket gick! Kinderna rosade. Och frågorna och insikterna lever vidare i mig och växer på sig. 

Egenterapi under vattentramp

skickad 28 okt. 2019 07:32 av Bente Kaj Henriksson   [ uppdaterad 30 okt. 2019 00:28 ]

Egenterapi under vattentramp
Jag trampar vatten i väntar förlagens reaktioner. De flesta tar upp till 3 månader på sig att svara, en del ännu mer. Det trixiga är att inte alla lovar att svara. 

Vattentramp på mitt vis innebär att jag faktiskt gör en hel del. Bland annat terapeutar jag mig själv. Och så bearbetar jag manus, laddar för att bli strategiskt aktiv på sociala medier och ställer frågor om mitt projekt över huvud taget har plats i barnboksbranschen så som den ser ut idag.

Manusbearbetning
Författargruppen jag gått med i ger mig värdefull input, som jag samlar på hög. Jag tänker se över karaktärsbeskrivningen och göra storyn i första boken mer spännande. Behåller det mesta av klurigheter i form av metaforer och parallellberättelse. Jag menar att manuset är redan är hyfsat men att det självklart kan förbättras. Därtill har jag visat på fantastiska bilder.

Sociala medier
Planerar att bli aktiv om projektet på sociala medier och då tänka på strategiska målgrupper. I mitt fall är målgrupperna före bokutgivning andra än efter. Hur jag tänker kring detta är värt en egen blogg, så det får jag återkomma till.

Ny energi 1
När författaren till boken Hälsa för barn i slutet av augusti gick ut med att hans bok var den första vaccinationskritiska barnboken tog det hus i helsike i kunskapssverige. Min dotter Tuva tipsade om bråket och messade: ”Dina böcker behövs!” Jag fick en aha-upplevelse om mina böckers roll som bärare av faktabaserad kunskap. De är helt enkelt viktiga och det gav mig en ny energi.


Jag har fått in ett antal refuseringar som motsvarar nära hälften av de förlag som fått mitt manus. Resten kanske inte ens svarar. 

Den senaste refuseringen var intressant på ett sätt att jag fick ytterligare energi. I FaceBookgruppen Barnboksförfattare och barnboksillustratörer skrev jag ”Hur ska jag uppfatta den här refuseringen? Som en uppriktig vilja att jag ska återkomma med ett bearbetat manus för trolig utgivning eller som ett flagrant försök att mjölka pengar från en författare som är körd?”

Här är vad förlaget skrev och jag har anonymiserat det.
"Hej!
Tack för förtroendet att få läsa ditt manus.
Tyvärr passar det inte in hos oss i dagsläget, men vi hjälper dig gärna att ge ut det själv om du vill.

Vi kan också erbjuda en lektörsutlåtande om du vill jobba vidare med din text. För 1995 kronor + moms gör vår redaktör ett lektörsutlåtande, där får du reda på vad som bedöms vara de starka respektive svaga punkterna hos din text i fråga om story, dialog och språk. Därifrån kan du välja att jobba vidare med texten på egen hand, men du får också en prisuppgift på vad det kostar att få professionell redaktörshjälp under hela textarbetet. Därefter kan du skicka in manuset igen till oss och eller andra förlag.

Att arbeta tillsammans med en redaktör är ofta det bästa sättet att både lyfta sin text och utvecklas som författare. Med ett extra par tränade och kritiska ögon går redaktören igenom ditt manus och hjälper dig att göra hela manuset lika bra som de bästa delarna. Tillsammans för ni en dialog för att utveckla textens starkaste sidor och stadga upp de svagare - tills både du och redaktören känner er nöjda med slutprodukten.


”Jobbet som redaktör innebär att ta texter från nittio procent till hundra. En redaktörsgenomgång är ofta det som gör skillnaden mellan en bra bok och en riktigt bra bok.” - Märta Elf, redaktör på Idus, Visto och Stellar förlag
”Det känns jättebra med redaktörens synpunkter och tankar. Jag har köpt det mesta rakt av, så nöjd är jag!” - John Carling, författare
”Redaktören visade hur min text skulle kunna bli bättre. Hur jag som författare skulle kunna kliva upp ett steg. Utan henne hade jag fortsatt skriva som jag alltid gjort. Tack vare henne kommer jag nu istället att skriva som jag alltid velat göra.” - Jan-Erik Ullström, författare

Återkom också gärna med fler manus framöver.
Varma hälsningar NN. (Namn, förlag o kontaktuppgifter)"


Jag fick en hel del värdefulla svar om hur brevet kan tolkas.

Egenterapi 1
Men så var det en person som uppmuntrade mej. ”Jag tycker inte du ska känna dig körd” och lite senare ”Håll näsan över vattenytan och fortsätt paddla 🤓😊! Förr eller senare kommer du känna sand mellan tårna.” 

Det här irriterade mig. Som om jag kände mig körd och inte hade näsan ovanför vattenytan! Och jag ställde mig frågan varför jag blev irriterad och trängd av dessa vänliga kommentarer. Känslan väckte minnen från förr. Tillfällen då jag blev inföst i en fålla av maktlöshet, vanmakt och inget manöverutrymme.

Min pappa förväntade sig att jag skulle studera och behaga, inget mer. Där skulle jag vara, enligt honom. Det passade mig inte alls. Mitt liv har aldrig gått ut på att behaga. Nyfikenhet och kunskapslust passar däremot.

Under en studievecka för inte så länge sedan skulle vi jobba med vår förmodade ångest inför att forska. Det var fullkomligt irrelevant för mig att förväntas ha ångest. För mig var uppdraget okomplicerat och roligt. Jag blev skogstokig och säkert en riktigt vidrig student. Ångestfållan passade inte. 

Liknande känsla kom jag i kontakt med nu när jag antogs tycka att jag var körd som författare och behövde muntras upp. Den fållan passar inte heller. Förlåt du som var så vänligt uppmuntrande. Den här irritationen handlar enbart om mig själv.

Ny energi 2
I dessa trängda situationer händer något med mig som mer liknar naturkraft än något annat. Det är en sorts dom-ska-få-se-vem-dom-har-att-göra-med-kraft. Det händer nu.

Ställer nya frågor 
Jag lade manuset på hyllan en tid och började ställa frågor om sammanhanget i vilket jag agerar. Förlagsbranschen. En bild kom för mig. Såg ett antal nyckelhål som mitt projekt Kunskapsnystanet och jag som författare har att passera. 

Totalt ges i Sverige ut ca 13500 böcker (2018). 
Av dessa är 17% barnböcker. 
Av barnböckerna är 20% faktaböcker. 
Av faktaböckerna är gissningsvis ungefär 0% sådana som vidrör mänsklighetens ödesfrågor. I den kategorin finns mitt projekt Kunskapsnystanet. 
Dessutom är jag debutant. Av alla utgivna barnboksförfattare är mindre än 5% debutanter. 

Lite uppmuntrande är dock att barnboksutgivningen ökat 230% de senaste 25 åren, från ca 1000 utgivna böcker 1995 till ca 2300 år 2018. Källa Svenska förläggareföreningen, https://www.forlaggare.se/den-totala-bokutgivningen-i-sverige. E-böcker och ljudböcker ingår inte i statistiken. Framför allt är ljudböcker på stark frammarsch.

Egenterapi 2
Här kommer den andra självterapeutande sejouren där jag både ställer frågorna och svarar: 
- Bäddat för maktlöshet? 
- Ja, alltså, oddsen är inte på min sida. 
- Vad göra? Lägga projektet åt sidan och göra nåt annat?
- Nej, inte än. Inte nu. Det här är för viktigt och roligt för att kastas i bort.
- Bearbeta manus? 
- Javisst. Tillsammans med ett förlag. Men inte nu. Ett något bättre manus gör varken till eller ifrån just nu. 
- Men vad KAN du göra då? 
- Jag får väl göra som Signe, huvudpersonen i mina böcker, ta saken i egna händer. 
- Vad innebär det? 
- Jag får till att börja med väcka medvetenhet om förhållandet i förlagsbranschen. Hos mig själv först. Och aktivera influensers. 
- Se där. Där har du dina strategiska målgrupper för tiden före dina manus antagits. 
- Ja, typ.
- Egenutgivning då?
- Njae, inte i nuläget. Det räcker gott med att landa i Kunskapsnystanets 4 böcker utgivna av ett kvalitetsförlag.

Vill veta mer om branschen 
- Den fråga jag nu närmast ställer mig är om det är som jag tror, att det inte ges ut några faktaböcker för barn inom vad som är att betrakta som mänsklighetens ödesfrågor och långsiktigt hållbarhet. 

- Alltså, vad handlar förlagens faktaböcker för barn om, egentligen? 
- Dinosaurier, djur och natur, människorkroppen, stjärnor och planeter och lite mulle-mek, svarade dotter Tuva när jag pratade med henne. 

Det här blir intressant. Redan har jag upptäckt böcker om väder och klimat, så jag är redan lite fel ute i mitt antagande. 

Tänk, om jag ändå hade…

skickad 29 sep. 2019 21:49 av Bente Kaj Henriksson   [ uppdaterad 30 sep. 2019 03:09 ]

Tänk, om jag ändå hade…
Har hittat en stöttegrupp för barnboksförfattare
För en tid sedan såg jag på FB-gruppen Barnboksförfattare och barnboksillustratörer ett erbjudande om att vara med i en författar-stötte-grupp. Två platser var lediga. Ett längre tag har jag känt behovet av kollegor och att jag nog ska ta initiativ till att bilda en liten stöttegrupp att byta sksrivandets erfarenheter med. Nu kom den stekta sparven flygande och jag anmälde mig omedelbart. Efter en kort stund återkom jag med ett förtydligande om hur väldigt angelägen och motiverad jag var. Efter en del granskande frågor accepterades jag av gruppens moderator. Min merit är att jag är gammal! Eller som hon uttryckte det – Vi har ingen farmor/mormor i gruppen.

- Yesss!

Hur läser man andras manus?
Manus på 4 sidor skulle vi lämna in i förväg. Tre manus hade jag att läsa till min första träff.

Jag läste dem med osäkerhet om vad jag skulle fokusera på. Hur gör man? Vilket fokus ska jag ha? Vilken är målruppen? Etc. Jag läste först tyst och därefter högt för mig själv och sen noterade jag vad som hände med mig. Mina undringar, känslor, kommentarer… och med det gick jag till första träffen i tisdags på Café Kafferepet nära Centralen.

Vi var 5 personer som presenterade sig för varandra och därpå lite snack om spelreglerna. Och så var vi igång. Jag själv bidrog med att berätta om vad som hände med mig då jag läste manusen. Helhetsintrycket, liksom. Andra hade synpunkter på ordval, språkets trovärdighet, händelseförloppet, … 

Sammantaget blev det en palett av synpunkter som var och en hade att ta till sig efter eget val. 

Att ta emot synpunkter är min styrka
Jag valde att som manus delge de första uppslagen ur första boken i Kunskapsnystanet. De synpunkter jag fick var omtumlande och tuggbart. Som 
t ex att språket som jag tillskriver min huvudperson är över hennes ålders. Tjatig start med sida upp och sida ner med hennes symtom utan att berättelsen tar fart. Hennes nördiga karaktär märks inte. Det blev snack om bifigurerna – kontentan blev att utveckla Alter, kanske till flera olika karaktärer varav en är rejält stödjande eller ta bort henom. Nysta, som ställer reflekterande frågor till läsaren uppskattades. De ifrågasatte beskrivningen av sjukhusbesöket och provtagningen (den är faktagranskad) och tyckte att hon borde få bli inlagd på sjukhus också. Föräldrarnas roll var oempatiska, tyckte en. Intressant projektidé tyckte flera. Osv osv.

Jag har själv snuddat vid tanken på att Signes karaktär skulle förtydligas i starten och att det blev tjatigt med symtomen sida upp och sida ner. När de synpunkterna kom blev det som om jag alltid tyckt så själv! De landade alltså i god jord. Annat ska jag tugga på och kommer inte att köpa allt. 

Sammantaget känner jag mig väl rustad att ta emot synpunkter. Jag är varken ett pansar som inte tar in något över huvud taget eller en amöba som tar in allt. Men jag är stark i vad jag vill uppnå och vad jag inte tummar på. På det hela taget är jag så oändligt tacksam över att ha tillgång till denna grupp länge. 

En rekommendation
Efteråt, på väg till tunnelbanan, pratade jag med moderatorn om hur hon tänker sig manusinlämningsprocessen. Hon menar att manus behöver läsas av flera och att författargruppen är ett bra forum. Därefter en lektör och sist en korrekturläsare. Innan man lämnar manus till förlag. Och då pratade vi inte ens om bildmanus.
Eftertänksam. På gränsen till fördömande. Eller hoppandes.

Hur har jag gjort? 
Jag har låtit en handfull vuxna allmänt kloka personer läsa alla fyra böckerna (jag tror till och med det var på den tiden då manuset inte var uppdelat på fyra böcker) i ett svep och inser att jag inte gett läsarna förutsättningar att göra ett bra läsjobb. De fick ett överväldigande material att ta sig an som var svårt att sortera i. Sammantaget storknade de och reagerade med bu eller wow. 

Framför allt har jag läst valda delar för mina barnbarn, lite nu och lite då. Det har varit uppmuntrande för de har tyckt att det varit kul, frågat efter mer och jag märker att de lärt sig massor. Häromdagen skröt Hedda (nyss fyllda 8 år) med att hon visste allt värt att veta om immunförsvar. 

Och så har jag ju samarbetet med min favoritillustratör kring några provuppslag och varit beställare av både vilket känsla bilderna ska ge och av faktainnehåll. Det har också varit en energikick.

Självkritiken kommer kravlande över mig
Tänk, om jag ändå hade… 
  • Gett läsarna bättre förutsättningar, t ex gett dem greppbara delar av manus att tycka till om.
  • Läst för fler barn.
  • Haft författarkollegor att bolla med tidigare. Det är guld med stöttande skrivarkollegor.
  • Lugnat mig med att lämna manus till förlag redan nu. Jag kände som om jag av någon anledning hade bråttom. Jagad liksom, av andra och framför allt av mig själv.
Men gjort är gjort. Jag är ett blåbär som inte förstod bättre. Jag är debutant och inne i ett helt nytt sammanhang (barnboksutgivning) som jag inte vet mycket om. Vad begär jag? Ganska destruktiva tankar, kan jag tycka. Det är som om jag kräver att vara erfaren innan erfarenheterna är gjorda. 

Om jag nu vänder på resonemanget 
Inget är förstört. Allt går att fixa till. Det går att komma igen. Jag kan se till att göra allt det där som jag ännu inte gjort. Jag kan följa rekommendationerna till punkt och pricka. Ge projektet mer mognadstid. Ge vuxenläsare bättre förutsättningar. Läsa mer för fler barn. Bearbeta. Lämna till lektör. Och korrekturläsare. 

Just nu tänker jag sitta ganska still i båten, samla på synpunkter inklusive förlagens fåordiga refuseringar. För de har börjat droppa in. Plan B börjar bli utstakad.

Men å vad jag vill samarbeta med ett förlag redan nu
Allra helst skulle jag vilja göra dessa förändringar tillsammans med ett förlag och få med deras synpunkter under resans gång. Å vad jag skulle uppskatta att ett förlag tog sig an projektet. Ååååå.

En debatt av brösttoner

skickad 5 sep. 2019 07:06 av Bente Kaj Henriksson   [ uppdaterad 3 okt. 2019 09:35 ]

En debatt av brösttoner
I drygt två år har jag jobbat med ett barnboksprojekt. Under åren har det kommit att växa på sig och är för närvarande 4 böcker. Bilderböcker. Faktaböcker. Under projektnamnet Kunskapsnystanet. För vetgiriga barn från 6 år.
Detalj från första bokens om slag. Bild Anna Pers Bräcke.

Första och andra boken handlar om borrelia och medicinkunskap för barn. Jag har låtit huvudpersonen Signe bli sjuk och frisk igen, ta reda på och förklara hur borrelia sprids, vad bakterier och virus är, hur antibiotika och vaccin påverkar, vad immunförsvar och resistens är och till och med hur det hänger ihop med folkhälsan. Till detta även lite medicinhistoria, dvs hur det kommer sig att vi vet det vi vet.

När jag hittade och anlitade förträffliga illustratören Anna Pers Bräcke fick projektet den skjuts jag behövde för att lämna "babyn" ifrån mig. På senare tid har jag skickat manus på de två första böckerna till ett antal förlag. I skrivande stund har jag fått 3 refuseringar och merparten har inte svarat än.

I slutet av augusti utkom en bok, Hälsa för barn, text Stefan Whilde, bild Louise Nocky, på Recito förlag. Författaren gick ut med att det var den första vaccinationskritiska barnboken i Sverige. Omgående väckte boken följare på sociala medier och tung kritik både på sociala medier och bland etablerade större tidningar och de medicinlärde. Först ut var ETC som beskrev bokens innehåll som starkt vaccinationskritiskt och därmed livsfarlig. Kort därefter drog både Adlibris och Bokus in den från sitt utbud. De kritiska rösterna skräder inte orden: livsfarlig, snudd på brottsligt smaklöst, motbjudande, historielös etc.

Författaren Stefan Whilde har gått ut i media och kallat detta för ett drev och liknat det med Kristallnattens bokbål. 

Brösttonerna i debatten visar på att 
detta är angelägna frågor för folkhälsan. 

Jag själv har funnit de här händelserna högintressanta. Båda har vi som målgrupp barn och deras anhöriga. Han sjunger homeopatins lov. Jag sjunger den faktabaserade kunskapens. 

Jag bestämde mig för att köpa Hälsa för barn och inte uttala mig förrän jag läst den. Idag kom den. 38 snabblästa sidor för 194 kr. 

Med välvilliga glasögon tycker jag att han varit fyndig i att förklara immunförsvar som om det vore en människa (kallad Will Power, anspelande på vilja och kraft). Illustrationerna är tilltalande, boken är lättläst. Jag sympatiserar med ambitionen att berätta hur vi håller oss friska. Jag sympatiserar också med passionen bakom budkapet i boken. Här stannar mina lovord. Dramaturgiskt lämnar den mycket övrigt att önska. 
Och i det stora hela tar jag avstånd från det direkta och fördolda budskapet. 

Så var det då budskapet om den etablerade läkekonsten i allmänhet och vaccination i synnerhet. Han verkar mena att traditionell läkekonst befattar sig med sånt som kroppen klarar av själv och att gipsa brutna ben och borde ägna sig enbart åt det senare. Han tillskriver inte läkekonsten att vara grindvakt mot det banala och ta hand om det allvarliga. 

När det kommer till vaccination säger kritikerna ”Boken lovar att det finns fullgoda substitut till vaccin: vitaminer, fett, solen, kokosolja, skratt och lek.” Då har de agerat fan när han läser bibeln. Stefan 
Whilde propagerar inte för substitut till vaccin, i alla fall inte så som jag läser boken, men han säger att vissa sjukdomar som mässling, röda hund och vattkoppor är naturliga och bra att få för de stärker immunförsvaret. Vet han då inte om att vaccin är ett försvagat smittämne som stärker immunförsvaret? Rena homeopatmedicinen om man med det menar medicin som är hjälp till självhjälp.    

Stefan Whilde är alltså inte tydlig med sitt vaccinationsmotstånd i boken. Det är han däremot i sin presentation av den. Det verkar vara en mediastrategi att få boken omtalad och med det lyckades han.

Men varför bryr jag mig? Jo, för jag talar i egen sak. Men också i folkhälsans. Här sitter jag med två outgivna böcker som ger vederhäftiga kunskaper om det Stefan Whilde ger sig på att förklara. I mitt tycke har han gjort det så förenklat att det blivit både ointressant och okunnigt. 

Med nämnda undantag (Hälsa för barn) och en landstingsutgiven bok (Förkylt) finns ingenting utgivet på svenska om bakterier, virus, vaccination etc. för barn. På engelska och tyska finns massor.

För några månader sedan var jag på Vaccinationsdagen anordnad av Folkhälsoinstitutet. Där var hundratalet vård- och skolfolk, någon enstaka läkemedelsrepresentant och jag. Man skriker efter vederhäftig litteratur som förklarar vaccination för barn och deras anhöriga. 

Den ökande spridningen av bakterieresistens och konsekvenserna av den ökande vaccinationskritiska rörelsen utgör ett av de stora hälsohoten i världen. I det skenet blir det utomordentligt viktigt att ge faktabaserad kunskap till alla, inte minst till barn. 

Till kvalitetsförlagen skickar jag en vädjan. Gör er bildningsinsats nu, innan den faktaresistenta rörelsen tagit makten och dominerar marknaden. Se till att täppa igen det kunskapshål som den obefintliga litteraturen står för. 

Kunskapsnystanet förmedlar kunskap som bygger på forskning och beprövad erfarenhet och har faktagranskats. De har en dramaturgi som följer huvudpersonen Signe genom sjukdom, lärdom, personlig utveckling och så småningom ansvarstagande. Hon är något alldeles extra och behöver få komma ut ur den digitala garderoben. 

Under radarn

skickad 5 aug. 2019 12:25 av Bente Kaj Henriksson   [ uppdaterad 6 aug. 2019 13:48 ]

Under radarn
Jag har funnits under radarn en tid. Inte visat mig just alls på sociala medier. Folk har undrat hur jag mår. Och ja, jag mådde inte så bra för en tid sedan. Självförvållat hade jag på tok för många åtaganden och fick alls inte tid för det jag egentligen vill ägna mig åt, nämligen mitt skrivande. Nu har jag tagit mig ett rejält tag i kragen.

Växlande molnighet
Härom dan var jag på Urkultfestivalen i Näsåker och lyssnade på Emil Jensen som på flera olika sätt talade om vår dragning till ytterligheter av uttryck när tillvaron för det mesta rör sig mittemellan. Om långsamma förändringar som inte har nyhetsvärde, då de rör sig under radarn. Han sjöng en visa om växlande molnighet som gav mig aha-upplevelser. Livet är lite som växlande molnighet, det varierar. Ömsom sol, ömsom regn, en och annan åskknall, men allra mest är det växlande molnighet.

Under min radar
Under min radar har följande hänt. Mitt barnboksprojekt har tagit fart igen efter ett halvårs träda. Fyra böcker ska det ska bli om jag får råda. Två av dem har jag intensivjobbat med på sistone.

Jag har poat på alldeles själv, skrivit i det fördolda utan syfte, långsamt har ett syfte växt fram, det har runnit till, jag har kört fast, gått vidare, kreerat, haft både stöttande tummenuppare och kritiska tummennerare, pausat, kommit igen. I backspegeln syns att jag har hållit på i flera år. 

En stötesten har hela tiden varit illustrationerna. Ska jag illustrera själv eller ska jag finna mig en duktig illustratör som kan tillföra extra dimensioner? Har ägnat många timmar åt att spana in illustratörer. Gudarna ska veta att de är många och en del är verkligen mycket duktiga och några skulle passa mitt projekt.

Poetiska illustrationer
Många vänner har sagt till mig att du ju kan illustrera själv. Och ja det kan jag ju. Men jag kan inte vara den där andra parten som tillför ännu mer än vad jag redan tillfört. Och jag håller inte måttet, det är ett för stort projekt för mig att ratta allt själv. Jag önskar kreativ input och stimulans från en samarbetspart och jag vill att projektet ska växa av samarbetet. Illustrationerna ska förmedla en stämning, närmast förtrollning, och stimulera nyfikenhet, spänning, fascination, upptäckariver, stora och små känslor blandat med snustorra fakta. De ska vara en sorts poesi, som är svår att förmedla i ord. Man ska vilja bläddra vidare och förundras, uppslag för uppslag.

Med denna först diffusa och senare alltmer klarnande idé om illustrationernas roll gick dagarna, veckorna, månaderna, ja faktiskt åren utan att jag fick rätsida på frågan.

För en kort tid sedan hittade jag en FaceBook-grupp Barnboksförfattare och barnboksillustratörer. Tänkte att jag skulle fördjupa mig i vad gruppen har för sig sen, nån gång, i framtiden. 

I flödet av bilder dök en bild upp som fångade mitt intresse. Jag spanade in konstnären och blev än mer intresserad. 

                - Där är hon ju, min illustratör! 

Anna Pers Bräcke heter hon. Kolla www.annapersbracke.com eller @annapersbracke på Instagram.

Det visade sig att hon nyligen är utexaminerad designer från HDK i Göteborg. Jag tog kontakt, hon svarade, vi pratades vid på telefon, hon fick ta del av hela mitt mastiga material, vi stämde av värderingarna som böckerna ger uttryck för, vi träffades, kom överens, skrev avtal och ja, nu samarbetar vi. Hon bor på västra sidan av Sverige och jag på östra. 

Jag har fått precis det jag önskade mig - kreativ input på ett mycket konkret sätt. Samarbetet har varit en energikick för mig, jag har haft så himla kul, och det har hon också. 

På tips från Anna har jag graderat upp min skissande utrustning, som tidigare bestod av en stor hög tusch- och blyertspennor och kautchuk. Numera äger jag en iPad Pro med digital ritpenna och programmet Procreate och gör alla uppslagsskisser digitalt. Det tog någon dag att lära mig och ytterligare några dagar att digitalisera alla uppslagsbilder. När det väl var gjort är det lätt att ta bort eller lägga till utan att behöva rita om hela bilden och skanna in den på nytt. Mycket arbetsbesparande. Dessutom roligt. (Både dotter Tuva och mina barnbarn tycker också att det är väldigt roligt att rita i paddan. Först fick de härja fritt och jag blev vansinnig för att de ändrat precis alla inställningar. Nu har jag lärt mig och förmedlat vad de får och inte får göra. Fantastiska bilder, faktiskt. Deras orädda utforskande av teknikens möjligheter imponerar.) 

Nåväl. Mitt bokprojekt är på väg att bli vårt. Med Anna som illustratör har projektet fått en dräkt som svarar mot den ambitionsnivå jag har. Inom en eller två veckor får några av Sveriges mest potenta förlag bild- och textmanus på två böcker att ta ställning till. 

Att vara barnboksdebutant är som att tråckla en kamel genom ett nålsöga.  Det vet vi båda, men Anna lägger till:

                    – Ja-a. Men det är inte omöjligt.

Bilderna av Anna Pers Bräcke är detaljer ur barnboksprojektet. 
Bilderna i sin helhet och i sitt sammanhang är än så länge förbehållet de förlag som jag skickar manus till inom kort.

Nu mår jag mycket bra

skickad 13 juli 2019 02:48 av Bente Kaj Henriksson   [ uppdaterad 14 juli 2019 01:38 ]

Nu mår jag mycket bra
Långsamt börjar mina kreativa krafter komma tillbaka. Trycket på axlarna minskar successivt.

För en tid sedan gick jag med i en FaceBook-grupp Barnboksförfattare och barnboksillustratörer med tanken att spana in den senare, när jag kommit igång med bokprojektet igen. En bild i gruppens flöde fångade dock mitt intresse. Vilka bilder hon gör!
- Där är hon ju, min illustratör, tänkte jag. Samarbete med en illustratör av den kalibern skulle höja intrycket av bokprojektet rejält och svara mot den höga ambition jag har.

För att göra historien kort – vi samarbetar nu. Vi har träffats, lärt känna varandra lite mer, skrivit avtal om uppdragets tidplan, rättigheter och pengar, kreerat bokprojekts format, layout-grepp och sätt att samarbeta. Hon gör både layout och bilder till två uppslag och ett bokomslag för att visa hur jag (vi) tänker kring böckernas, och projektets, visuella ton och mission. Vi tänker lika kring det visuella, bygger vidare på varandras idéer, jag i det stora hela och hon i detalj på de uppslag hon (vi) valt att hon ska jobba med. Samarbetet är SOM EN DANS där jag för och vi blir dansanta och effektiva tillsammans. Det verkar dessutom som om njutningen av dansen är ömsesidig.

Jag går med känslor av ”Never in my life time” och ”För bra för att vara sant” och väljer att njuta av detta delprojekt som har syftet att få förlag intresserade. Om förlag nappar finns dock framtida faktiska begränsningar i att snabbt producera. Men det får inte hindra nu. Det får bära eller brista, för NU KÖR VI.

Av henne fick jag tips om digital ritutrustning som jag varit på jakt efter länge. Nu är jag ägare till en egen iPad pro med en digital penna och ritprogrammet Pro create. Tidigare har jag skisserat böckernas uppslag för hand, skannat in och lagt till manus. En ändring har gjort att jag måste rita om hela bilden, skanna igen och … Ja, du förstår. Nu ritar jag direkt i Pro create och skickar filen till min dator. Ändringar gör jag i filen och skickar den till datorn igen. MYCKET ARBETSBESPARANDE.

Hej då, mina pappersskisser på de fyra böckernas omslag och uppslag. De består av 20-30 uppslag vardera, vars öde är att förpassas till papperskorgen. 

Nyss såg jag på nätet natt man kan skanna bilder och dokument genom att fota med sin mobilkamera. Har laddat hem appar. Ser ett av mina träliga projekt få sitt arbetsbesparande förverkligande. I min källare har jag nämligen en massa pärmar, brev, foton efter min mamma. Jag har inte kunnat slänga materialet och vill heller inte att de ska stå där i min källare och ta plats. Inte för att jag tänker kasta mig över detta digitaliseringsprojekt just nu. Men nu vet jag hur jag ska göra. Nån gång. 

Sånt här händer när man är i flow. Det bara kommer till en, lätt och till synes utan att man ansträngt sig. 

SÅ DET KAN BLI.

1-10 of 57

Comments