Bloggar‎ > ‎

Bentes blogg

Tidigare meddelanden

  • Nu mår jag mycket bra Nu mår jag mycket braLångsamt börjar mina kreativa krafter komma tillbaka. Trycket på axlarna minskar successivt. För en tid sedan gick jag med i en FaceBook-grupp Barnboksförfattare och ...
    Inlagd 14 juli 2019 01:38 av Bente Kaj Henriksson
  • Jag har inte mått bra Jag har inte mått braHela våren är som ett enda töcken av arbete, åtaganden, stress, sömnproblem och trötthet. Allt självförvållat. Alla mina jobb (personlig assistent och tentamensvärd, trafikservicevärd) och ...
    Inlagd 13 juli 2019 05:47 av Bente Kaj Henriksson
  • Prepper Prepper En längre tid har jag tänkt att jag ska skriva en framtidsfullmakt. Det är för att säkra att det finns någon som kan och får ta över mitt beslut ...
    Inlagd 22 apr. 2019 06:26 av Bente Kaj Henriksson
  • Jag ska bara Jag ska bara Projekt Kunskapsnystanet består idag av 4 böcker om Signe.Sedan en tid skriver jag om min process att skriva en barnbok. Då hette boksprojektet Signes medicin. Det ...
    Inlagd 28 feb. 2019 08:21 av Bente Kaj Henriksson
  • Bara en liten förändring till Bara en liten förändring tillAtt ta emot feedback är en tidsödande konst. Nu är det över en vecka sedan jag berättade om bokprojektet för en mindre grupp vänner. Sedan ...
    Inlagd 11 feb. 2019 06:28 av Bente Kaj Henriksson
Visar inlägg 1 - 5 av 48. Visa mer »

Nu mår jag mycket bra

skickad 13 juli 2019 02:48 av Bente Kaj Henriksson   [ uppdaterad 14 juli 2019 01:38 ]

Nu mår jag mycket bra
Långsamt börjar mina kreativa krafter komma tillbaka. Trycket på axlarna minskar successivt.

För en tid sedan gick jag med i en FaceBook-grupp Barnboksförfattare och barnboksillustratörer med tanken att spana in den senare, när jag kommit igång med bokprojektet igen. En bild i gruppens flöde fångade dock mitt intresse. Vilka bilder hon gör!
- Där är hon ju, min illustratör, tänkte jag. Samarbete med en illustratör av den kalibern skulle höja intrycket av bokprojektet rejält och svara mot den höga ambition jag har.

För att göra historien kort – vi samarbetar nu. Vi har träffats, lärt känna varandra lite mer, skrivit avtal om uppdragets tidplan, rättigheter och pengar, kreerat bokprojekts format, layout-grepp och sätt att samarbeta. Hon gör både layout och bilder till två uppslag och ett bokomslag för att visa hur jag (vi) tänker kring böckernas, och projektets, visuella ton och mission. Vi tänker lika kring det visuella, bygger vidare på varandras idéer, jag i det stora hela och hon i detalj på de uppslag hon (vi) valt att hon ska jobba med. Samarbetet är SOM EN DANS där jag för och vi blir dansanta och effektiva tillsammans. Det verkar dessutom som om njutningen av dansen är ömsesidig.

Jag går med känslor av ”Never in my life time” och ”För bra för att vara sant” och väljer att njuta av detta delprojekt som har syftet att få förlag intresserade. Om förlag nappar finns dock framtida faktiska begränsningar i att snabbt producera. Men det får inte hindra nu. Det får bära eller brista, för NU KÖR VI.

Av henne fick jag tips om digital ritutrustning som jag varit på jakt efter länge. Nu är jag ägare till en egen iPad pro med en digital penna och ritprogrammet Pro create. Tidigare har jag skisserat böckernas uppslag för hand, skannat in och lagt till manus. En ändring har gjort att jag måste rita om hela bilden, skanna igen och … Ja, du förstår. Nu ritar jag direkt i Pro create och skickar filen till min dator. Ändringar gör jag i filen och skickar den till datorn igen. MYCKET ARBETSBESPARANDE.

Hej då, mina pappersskisser på de fyra böckernas omslag och uppslag. De består av 20-30 uppslag vardera, vars öde är att förpassas till papperskorgen. 

Nyss såg jag på nätet natt man kan skanna bilder och dokument genom att fota med sin mobilkamera. Har laddat hem appar. Ser ett av mina träliga projekt få sitt arbetsbesparande förverkligande. I min källare har jag nämligen en massa pärmar, brev, foton efter min mamma. Jag har inte kunnat slänga materialet och vill heller inte att de ska stå där i min källare och ta plats. Inte för att jag tänker kasta mig över detta digitaliseringsprojekt just nu. Men nu vet jag hur jag ska göra. Nån gång. 

Sånt här händer när man är i flow. Det bara kommer till en, lätt och till synes utan att man ansträngt sig. 

SÅ DET KAN BLI.

Jag har inte mått bra

skickad 13 juli 2019 02:35 av Bente Kaj Henriksson   [ uppdaterad 13 juli 2019 05:47 ]

Jag har inte mått bra
Hela våren är som ett enda töcken av arbete, åtaganden, stress, sömnproblem och trötthet. Allt självförvållat. Alla mina jobb (personlig assistent och tentamensvärd, trafikservicevärd) och på det ordförandeskapet i vår Brf ledde mig spikrakt mot den så kallade väggen. Jag hade full pott av varningssignaler för att få utmattningssyndrom.

Tuva hjälpte mig med ett verktyg, Livskompassen, att göra något åt situationen. Det är ett dialogbaserat insiktsverktyg som kopplar effekterna av vad jag gör här och nu med det jag vill uppnå i framtiden. Det blev uppenbart att framför allt ordförandeskapet i Brf inte bidrar till att bygga min attraktiva framtid.

En period av växande ångest följde. Jag lade motvilligt mitt älskade bokprojekt Kunskapsnystanet på hyllan. Tyckte att jag svek, lurades, förlorade effekten på tagna men inte fullföljda initiativ mm om jag skulle trappa ner engagemanget i Brf. Men jag tog mig själv i kragen, satte upp stöd runt mig och prioriterade mitt eget välbefinnande.
Nu är jag inte längre ordförande, ”bara" sekreterare och drivande projektledare av ett antal rätt stora projekt. Det tog flera månader att mogna i beslutet, kommunicera det till berörda, stå upp för det vid det konstituerande styrelsemötet under årsstämman i maj och efteråt att introducera ordförandeuppdraget till efterträdaren. Jag är inte heller trafikservicevärd på pendelstationerna, men har behållit mina jobb som personlig assistent (sisådär 30-40-50% arbetstid) och tentamensvärd (ca 20%).

Jag inte bara tvärbromsade precis innan jag slog i väggen, jag tvärvände. Nu sover jag bra på nätterna, har kunnat återuppta engagemanget i bokprojektet och livet känns roligt igen. Dessutom inser jag att det bästa jag kunde göra för vår Brf var att backa, för nu är engagemanget mera jämnt fördelat bland ledamöterna i styrelsen. Jag har också initierat stadgeändringar som påverkar förutsättningarna för få en robust förvaltning: en fungerande kedja av rekrytering av styrelsemedlemmar och kunskapsöverföring mellan gamla och nya i styrelsen.

Nu mår jag bra igen. I detta nya tillstånd händer det intressanta saker som jag tänker beskriva i en annan blogg. Tillståndet brukar kallas FLOW.

Prepper

skickad 22 apr. 2019 06:25 av Bente Kaj Henriksson   [ uppdaterad 22 apr. 2019 06:26 ]

Prepper

En längre tid har jag tänkt att jag ska skriva en framtidsfullmakt. Det är för att säkra att det finns någon som kan och får ta över mitt beslut över liv den dagen jag själv inte kan fatta beslut för mitt eget bästa. Eller kort sagt, en som tar över då jag gått in i dimman. 

Jag har haft span på föreläsningar om framtidsfullmakt som ges av Blomsterfonden. De blir snabbt fullbokade och jag har inte alltid kunnat komma de tider som erbjudits. En gång gick jag på en, vad jag trodde var kombinerad föreläsning om testamente och framtidsfullmakt, men det visade sig bara gälla testamente. Först blev jag besviken, men sen visade det sig vara en jättebra föreläsning som jag hade nytta av. Jag insåg att jag ska skriva testamente som säger att det mina barn ärver är enskild egendom. Nåväl. 

Jag har förberett mig genom att göra ett utkast till framtidfullmakt på egen hand. Den 5e april var det äntligen dags för en föreläsning i ämnet. Den var precis så matnyttig som jag hoppades. Lärde mig bl a att

  • Framtidsfullmakten ska innehas av bara ett av mina barn, inte alla tre. För om alla tre är fullmaktshavare så måste alla vara med om alla beslut och åtgärder. Det blir opraktiskt. Däremot kan jag ange en successionsordning. Om inte den ene kan eller orkar, så ges uppdraget till nästa osv.
  • Det juridiskt korrekta sättet att uttrycka mina behov är ... fullmakt att företräda mina ekonomiska och personliga angelägenheter vilket innebär att förvalta egendom, bevaka rätt och sörja för person. Jag hade beskrivit detta med betydligt fler rader än så.
  • Jag ska skriva in begränsningar från detta om jag vill ha sådana.
  • Om fullmaktshavaren får sälja min bostadsrätt så ska det stå.
  • Jag kan ersätta fullmaktshavaren för jobbet. Det vill jag. Har sett hur snett det kan bli i syskonskaror där det syskon som bor närmast drar det tunga lasset och får vare sig ersättning eller tack för jobbet. Åratal av sjukhusbesök, handlande, bankbesök, klädköp, dagliga telefonsamtal etc. Nivån kan förslagsvis vara den som en god man får är enligt Handelsbalkens regler ½ basprisbelopp och den är skattepliktig.
  • Vem bestämmer när fullmakten ska gälla? Jag har bestämt att det ska vara fullmaktshavaren. Det kan också vara någon annan, en domstol eller läkare. Domstolar remitterar till läkare, som inte är så glada åt detta uppdrag, då det kan äventyra deras relation med patienten då de, så att säga, sitter på två stolar.

Jag gick hem och reviderade min skiss och skickade till barnen på remiss. Äldste sonen är den av mina 3 barn som reagerat och han var snabbt på. Hade en rad petimetriga och mycket bra synpunkter. Han undrade om när ersättning ska utgå då det realistiska är att jag blir stegvis dimmig.

Det fick mig att inse att jag också ska skriva en generalfullmakt och även realisera det där testamentet.

Nu har jag gjort utkast på alla tre dokumenten. Generalfullmakt, framtidsfullmakt och testamente.

Berättade om detta för Tuva och Leo. Inte för att Tuva skulle behöva ta ställning och tycka till just nu, men bara så hon vet att jag har utsett henne till innehavare av båda fullmakterna och att hon ska veta att det snart finns ett testamente också. Stackarn. Jag uttryckte också min nöjdhet över att ha tagit dessa mått och steg i tillvaron. Känner mig så klok och förutseende.

Leo kommenterade. 

- Du har blivit en prepper, Bente.

(Hejdlöst rolig kommentar tycker jag.)

Jag ska bara

skickad 28 feb. 2019 05:08 av Bente Kaj Henriksson   [ uppdaterad 28 feb. 2019 08:21 ]

Jag ska bara 
Projekt Kunskapsnystanet består idag av 4 böcker om Signe.

Sedan en tid skriver jag om min process att skriva en barnbok. Då hette boksprojektet Signes medicin. Det växte och växte och till slut insåg jag att det behöver delas upp. Det fick ett nytt övergripande projektnamn, Kunskapsnystanet,  som består av 4 barnböcker.  

Jag har inhämtat återkoppling från några utvalda personer. De har sett manus på den tiden som projektet var en enda bok. Det var, inte förvånande, både intressant och värdefullt. Jag tackar alla er som gav tid att läsa och återkoppla. 

Synpunkterna representerade 180 grader, de som var starkt för och de som var starkt emot och just ingen däremellan. Jag förbereder mig för att, om böckerna nu blir utgivna, kommer att möta just det. 

Förespråkarna 
Spännande och aktiverande för barn. 
Fascinerande kunskapstrappa. 
Rolig. 
I tiden. 
Viktig kunskap presenterad för barn, även läsvärt för vuxna. 
Utvecklingsbart material > e-bok, ljudbok, animeringar till TV-program. 
Fängslande saga (del 4). 
Faktaspäckat och tänkvärt, konsumeras lämpligen i mindre bitar. 
Bara måste ges ut, förlagen kommer att hugga.

Avståndstagarna 
Olika målgrupper för de olika delarna. 
Språket – både under och över målgruppens nivå. 
Allt är serverat, rimmar inte med modern pedagogik. 
Stimulerar inte läsaren till eget utforskande. 
Del 1-3 är faktabaserade, del 4 är politisk – varför? 
Det här är ju din resa, inte ett barns. 
Ambitiös, pretentiös = utestängande, elitistisk, odemokratisk och bara to much. 
Finns ett och annat fyndig grepp men är på det hela taget osmaklig. 

Har tuggat och svalt respektive spottat ut
Med både förespråkarnas och avståndstagarnas röster i knät har jag tuggat och känt efter var jag själv står. Jag är varken medicinare, pedagog, forskare eller filosof, men som författare tar jag mig friheten att beröra dessa ämnen och jag tar mig friheten att ta barn med mig på en resa som delvis är min egen. Om det pedagogiska tänker jag att barn behöver få både serverad och självupplevd kunskap. Bara det ena blir fattigt, det tror jag helt enkelt inte på. Mina böcker serverar kunskap och det står jag för. Dessutom inom områden där det finns lite eller ingen svensk barnlitteratur.

Igår träffade jag min medicinska faktagranskare MB. Det var skönt att tugga synpunkterna med henne. Jag hade viss oro att hon kanske skulle vilja överge projektet så som det växt till sig. Det visade sig att vi tycke väldigt lika och det blev lätt för mig att se vad jag vill göra härnäst.

Att göra härnäst 
Jag ska ha fler faktagranskare – utöver medicinsk faktagranskare även en pedagog och en forskare (forskningsmetodik), bingo om det är en och samma person.
Aktivitetsmaterialet för barn skall utvecklas. Kanske komplettera med handledning till föräldrar och skolfolk och utesluta kunskapskollen.
Mamman i berättelsen ska ersättas med mormor.
Del 3 Signe forskare ska bearbetas rejält, men först i ett senare skede.
Del 4 Signe rebell likaså. De förebilder Signe möter kan jag ge fiktiva namn för att minska nutidsdateringen.
Jag ska fokusera på att få iväg manus till bok 1 o 2 till förlag nu snart, men ändå beskriva översiktligt hela bokprojektet med dess kunskapstrappa.

Om projektet är osmakligt eller fascinerande lämnar jag därhän, det må ligga i läsarens knä. Helt uppenbart är att min intention att inspirera och väcka nyfikenhet kan uppfattas som motsatsen. Kanske är det bra att böckerna väcker starka känslor för eller emot? Då berör de i alla fall. Överlämnar till förlag att bedöma om det är värt att ge ut. 

Nu är jag ivrigare än någonsin. Men det dröjer nog ytterligare en eller några månader innan jag skickar manus. För som Alfons Åberg säger, först ska jag bara...

Bara en liten förändring till

skickad 10 feb. 2019 22:03 av Bente Kaj Henriksson   [ uppdaterad 11 feb. 2019 06:28 ]

Bara en liten förändring till
Att ta emot feedback är en tidsödande konst.

Nu är det över en vecka sedan jag berättade om bokprojektet för en mindre grupp vänner. Sedan dess har jag tuggat och tuggat på deras matthet över omfattningen, synpunkter om bristande stringens, moraliska budskapet, utgivningsform etc.

Jag har landat på olika sätt och det har tagit sin tid.

Den politiskt moraliska budskapet vill jag behålla och snarare förstärka.

Jag vill inte satsa på egenutgivning, det är en sista utväg.

Jag vill ha den här komplexa berättelsen som bygger vidare i en sorts moralisk-filosofisk kunskapstrappa. Men målgruppen blir bara otydligare och otydligare för var nivå, det har jag känt länge men inte riktigt vågat ta konsekvensen av.

Bilderbok, ja visst, men nog vore det roligt med e-boksutgivning och kanske till och med barn-TV-program. Då pratar vi både animering och ljud.

Igår satt jag, igen, och läste på nätet råd till författare som ska skicka in manus. Det gav mig nya aha-upplevelser. Särskilt för nybörjare vill de ha komplett manus, inga synopsis eller skisser. Helst inte bildidéer (men det handlade om romaner. I en bilderbok må man väl få ha idéer om bilderna, tänker jag). Följebrevet ska vara välskrivet, kort och koncist.

Jag fick också en blek tankeställare över hur himla svårt det är att bli antagen. Av hundratals, i vissa fall tusentals, manus publiceras max en handfull nybörjare per år.

Jag satte mig att fila på följebrevet och projektbeskrivningen igen. Fram växte insikten att det inte går att göra en enda bok av hela mitt projekt om det ska beskrivas stringent och ha tydlig målgrupp. Skisserade lite lätt på hur jag skulle kunna dela upp och göra fler böcker. Manuset är ju redan uppdelat i delar (och filer), så steget var inte långt. Närmare bestämt tog det mig en sovande natt från igår kväll till nu på morgonen, att faktiskt inse att det är 4 separata böcker jag ska skriva. 

I natt har jag för övrigt drömt ansökningsdrömmar. Jag har sökt olika långa (fleråriga) kreativa utbildningar men drömmen angav inte vilka jag sökte. Det var en öppen ansökan till den utbildning som vill ha mig. !!!
Fyra böcker istället  för en
Plötsligt föll mycket på plats. Fyra böcker får det bli med i genomsnitt 40 sidor per bok. De ingår i samma projektfamilj, Kunskapsnystanet (arbetsnamn) för barn 6 år och uppåt. Varje boks innehåll är lättare att beskriva var för sig i en baksidestext och har sin tydliga målgrupp än att beskriva alla tillsammans med otydligare målgrupp. 

Bok 1 Signe mystiskt sjuk
handlar om hur Signe blir mystiskt sjuk i borrelia, tar medicinkampen och lär sig - och läsaren - att undvika fästingar. + Frågor- svar + Kunskapskoll + Aktivitetsmaterial.

Bok 2 Signe kunskapsdetektiv
handlar om hur Signe aktivt skaffar kunskap om fästingar, infektion, bakterier, virus, antibiotika, vaccin, immunförsvar, resistens och hur detta påverkar folkhälsan. Och om hur man vet det man vet, dvs medicinhistoria. + Frågor- svar + Kunskapskoll + Aktivitetsmaterial.

Bok 3 Signe forskare
handlar om hur Signe ställer sig frågan "hur blir man en forskare?" och får veta mer om forskning, forskare, Nobelpris och om barn som forskare. + Kunskapskoll + Aktivitetsmaterial.

Bok 4 Signes saga Nystanet, Flätan och Väven
handlar om kunskapens magi, egna drivkrafter till kunskap och ansvar för samhällsutvecklingen. Det är den mest filosofiska och moraliska boken av de fyra. (Jag provläste den för mina barnbarn i helgen och de var faktiskt hänförda. Trots att den är lång och händelserik ville de inte ta paus. Snacka om värmande feedback.) + Aktivitetsmaterial.

Frågor och doktorns svar hör bara hemma i bok 1 och 2. Kunskapskollen hör hemma i bok 1, 2 och 3 men inte 4. Aktivitetsmaterial kan alla böckerna ha. 

Flera jag pratat med säger – Gör inget mer nu, lägg ner pennan, involvera förlag nu. Det tänker jag göra, men jag ”ska bara” först. 

Ska bara jobba om projektet från grunden, från att vara en bok till fyra. Bara den lilla förändringen, sen så.

Jag kan bara spekulera i vad det gör med mig när jag får in synpunkter från dem jag nu skickat manus till. 

Men hallå. Just nu räcker det med att sitta still i båten. Klart jag ska invänta kommande synpunkter innan jag ändrar för mycket. 

Till dig som samtyckt till att tycka till 
Så här tänker jag ändra projektet, bara så att du vet. Reagera gärna på dessa mina planer och så hörs vi i slutet på februari.

Signes medicin är paketerad för leverans

skickad 7 feb. 2019 13:09 av Bente Kaj Henriksson   [ uppdaterad 8 feb. 2019 00:47 ]

Signes medicin är paketerad för leverans
Bokens olika fristående delar utlagda som en solfjäder.

Idag har jag nått ytterligare ett steg i barnboksprojektet Signes medicin. 


Jag har förpackat projektet till något som så småningom ska bli vad jag överlämnar till ett förlag. 

I paketet ingår följebrev till förlaget, projektbeskrivning, litteraturgenomgång, manus på ca 120 sidor med bildskisser uppslag för uppslag (i 4 ganska tunga filer), och sist mina egna tankar om hur projektet kan omformas. 

Jag har förhandsvisat projektet för några få personer och fått ganska vitt skilda reaktioner. Den ena ytterliga reaktionen handlar om odelad förtjusning och förväntad sådan från ett förlag. Den andra ytterligheten handlar om att detta bara är för mycket, inte stringent och för moraliserande och tungt, fast den är rolig också och att jag ska fundera på alternativ utgivning, typ egenutgivning digitalt. 

Hur det blir återstår att se. Jag är helt säker på att jag ska ge förlagsspåret en chans till att börja med, för jag vill ha en professionell part i att nå ut till en bredare målgrupp än vad mitt egenpublicerade material gör. Egenutgivning får jag tänka på när förlagsspåret är uttömt. 
Det finns ett moraliserande innehåll, som provocerar eller tilltalar. Jag är för fakta (mot faktaresistens), för ansvar för klimatets utveckling och för global jämställdhet. Det serverar jag mina läsande barn och deras anhöriga och det står jag för.

Det finns ett varierat tilltal i boken, samtal mellan Signe och hennes föräldrar, faktainsamling och saga, som kan upplevas splittrat. Eller fascinerande.

Framför allt är boken bred till sitt innehåll, eller om man så vill djup, för den utgår från en skildring av hur Signe blir mystiskt sjuk i borrelia och slutar i förtjusning över lärdomar som ger personlig utveckling och drivkrafter i livet. Det ska kanske till en modig förläggare som väljer att ge ut något sådant. Eller så är det en förläggare som tror att greppet fängslar fler och att det finns en marknad där ute.

Idag har jag skickat ”paketet” till några väl utvalda personer för att få ytterligare omdömen. Min faktagranskare har också fått en bibba. I slutet av februari ska vi träffas. I slutet av februari ska jag få in den återkoppling jag bett om att få. I slutet av februari ska jag lägga sista handen vid och sen får förlag nr 1 manuset.

Jag upplever just nu inga yviga känslor åt något håll. Jag känner mig målinriktad och neutralt saklig, beredd på vad som än händer. 

Det har funnits dagar då jag bara tokälskat mitt bokprojekt. 
Det har varit fantastiskt att vara i den skapandebubblan. 
Innehållet har påverkat mig och gjort mig gott.  
Hur det än går med utgivningen, 
så har jag den fina tiden att minnas. 

Jag har tidigare skrivit två böcker 
inom organisation och ledarskap tillsammans med min kollega. De är ovanliga i sitt slag. Om Signes medicin blir utgiven så kommer den att sälla sig till sina kusiner. Det blir en ovanlig barnbok. Det verkar vara ovanliga böcker jag skriver.

 

 

 

 

Signes medicin tar sig

skickad 12 jan. 2019 06:23 av Bente Kaj Henriksson   [ uppdaterad 12 jan. 2019 06:45 ]

Signes medicin tar sig
Vårterminen startade med rivstart. Tanken var att jag i veckan skulle jobba drygt heltid, men så kom en förkylning i torsdags och satte P för det. Vare sig jag varit frisk eller sjuk, så har jag gett järnet med bokprojektet Signes medicin.

Nu sitter jag här med droppande näsa och en fullständig genomgång av manus och layout- och illustrationsidéer, en bearbetad projektbeskrivning redo att träffa min faktagranskare till veckan. Boken i nuvarande skick blir på ca 90 sidor.

Jag har också förlorat mig i projektet och ser inte skogen för alla trän. Då sätter de kritiska tankarna klorna i mig: jag är omständlig, vill för mycket i ett och samma projekt, det här kommer inget förlag att vilja ta, vilken illustratör skulle åta sig detta gigantiska illustrationsjobb och hur ska det finansieras etc. 90 sidor är för mycket för en barnbok. Å ena sidan.

Å andra sidan. Håller innehållet för utgivning internationellt? Vilket förlag kan hjälpa till med det? Och 90 sidor är ju uppdelade i teman, så man kan ta ett tema i taget, och då kan den väl få vara på 90 sidor, eller?

Medan jag hållit på har jag i alla fall haft rejält kul. Jag vet ju av erfarenhet att kritikern ständigt är med mig så det är mest bara att gilla läget. Å så kan jag ju överlämna till förlagen att bedöma utgivningsvärdet.

Men å, vad jag verkligen vill realisera det här. Det förutsätter samarbete med ett bra förlag och en extraordinärt bra illustratör som gör att innehållet lyfter ett par steg till.

Just nu känns dessa två steg som ogörliga. Men jag ska inte ge upp än. Det ska jag inte.

Boken har ett antal teman där varje tema får ett inledande uppslag. Det här är skissen till en sådan enfangsida.

Bokens teman är förutom utgivningsfakta, författarpresentation och lästips:
  • Signes medicin - verklighetsbaserad berättelse med utgångspunkt i barnens upplevelse av att få och bli behandlad för borrelia. Barnet lär ut hur man undviker borreliasmitta. 
  • Doktorsskolan - förklarar begrepp 
  • Medicinhistoria – berättar hur man vet det man vet
  • Nobelpris
  • Jag, en forskare – om barn som forskare
  • Kunskapskoll - frågor med trevalssvar och facit.
  • Frågor & svar - läkarens kommentarer till vuxnas frågor.
  • Färgläggningsark

Årskrönika 2018

skickad 18 dec. 2018 20:24 av Bente Kaj Henriksson   [ uppdaterad 23 dec. 2018 01:04 ]

Årskrönika 2018
Konstverkets titel - Enbent tjuv och raket. Teknik - färgpenna på rosa papper. Konstnär - Vera Lundqvist Hahne, 3 år.  

Mitt år har varit aktivt, närmast gått i spinn så jag varit nära att krokna. Självförvållat har jag ett hektiskt, roligt och intressant liv.

Jag fördelar min tid på lönearbetare drygt 80%, författare, ordförande i min bostadsrättsförening och så vattentränar jag en hel del. Mitt tidigare yrke som organisationskonsult är i princip avvecklat. Jag är också stolt och engagerad farmor- och mormor. För att få livspusslet att gå ihop har jag motvilligt pausat med kören nu i höst.

Lönearbete 
Mina 80 % som lönearbete fördelas på
  • Personlig assistent till samma brukare som jag haft sedan jag flyttade till Stockholm för 4 år sedan. Henne sviker jag inte i första taget. 
  • Tentamensvakt vid både KTH (Tekniska Högskolan) och SU (Stockholms Universitet). 
  • Trafikservicevärd vid pendeltågstationerna Odenplan och City. Det dök upp ett erbjudande från Veteranpoolen under hetaste sommaren om att vara nere i den svalare underjorden. Det kom som en skänk från ovan då jag höll på att få panik över värmen. Förresten, visste du att MTR, som jag jobbar åt, och som gör nästan allt åt SL (Stockholms Linjetrafik) är ett kinesiskt bolag?  
Trafikservicevärd på position A17, norra mellanplan, Stockholm City.

- Varför i fridens dar gör du allt det här?
- För att det  roar mig att inifrån uppleva de stora organisationerna ur en låglöne- och lågstatus-perspektiv.  Och för att bättra på min ekonomi. Jobben kommer till mig utan ansträngning, jag väljer och vrakar. Pensionen störtdyker om ett år och jag lägger mina löneslantar på hög.

Författare
Jag gnetar på med ett barnboksprojekt och en artikelserie om kvinnorörelsens fotfolk vid tiden för millennieskiftet. Just nu är det barnboksprojektet som jag har fokus på. Det blir en bok för kunskapstörstande barn och berör sambandet mellan ett barns värld och globala fenomen (hot), vilket jag önskar få något förlag att nappa på. Men fan tro´t. Om inte, så ger jag ut i egen regi. Något mer konkret handlar det bl a om motvilligt intagande av antibiotika, om faran för resistens och vikten av vaccination.

- Hur hamnade du i detta tema? 
- Bra fråga. För ungefär ett år sedan ville lära mig ge ut e-böcker i egen regi. Jag tar väl den där lilla berättelsen om Signe som får borrelia för att ha som lärprojekt, tänkte jag. Med facit i hand skulle jag ha tagit en annan av mina barnboksskisser, för det här utvecklades åt ett tids- och resurskrävande håll som kräver medicinsk sakkunskap, vilket jag nu skaffat mig. Jag samarbetar med en kompetent läkare. Berättelsen passar bäst som bok och jag ska inte ha fler böcker i min källare. Så det blir till att knacka förlagsdörrar. Väl kommen så långt ville jag inte backa. Att lära göra e-böcker får vänta. Kort sagt, så det kan bli! 

- Varför jag gör du allt det här över huvud taget, du är ju pensionär?
- För att det roar mig att vara kreativt skapande och fri att låta mina projekt ta den väg dit de själva vill. Jag hänger liksom på. Och sambandet mellan det lilla och det stora har alltid fascinerat mig.

Ordförande i min bostadsrättsförening
blev jag närmast genom en kupp från föregående styrelse, då 4 av styrelsens ledande personer avgick samtidigt. Allas blickar riktades på mig, som varit driftig suppleant. Jag accepterade uppdraget under förutsättning att vi ska organisera styrelsearbetet så att uppgifterna fördelas på allas händer. 

- Varför gör du det här då?
- På något vis roar mig det här också, fd organisationskonsult som jag är. Förbättringspotentialen är betydande! Jag ger det något år.

Kollegialt samarbete i avtagande 
Min kollega sedan många år, Gro Laupsa Holm, och jag har fortfarande visst samarbete - vi säljer våra två böcker. Omfattningen av samarbetet har minskat i och med att Gro fortsätter att konsulta, vilket jag inte alls gör. Vi genomgår en harmoniskt vemodig separationsprocess. 

Nu över till mitt viktiga sammanhang, tjocka släkten och tjejligan.
Fröken Vera Wonderwoman. 

Tjocka släkten och tjejligan
Jag fortsätter att patetiskt berätta om mina barns familjer. De är en viktig del i mitt liv. Stoltast är jag över att vara farmor, mormor och hussemor till idel tjejer. Vilken ynnest det är att se barnbarnens personligheter och intressen utvecklas.
 
Karstadstjejerna Vera 3 och Tyra 6 på mostersemester i Örebro. 

Solnatjejerna Signe och Hedda 7 år på morgonen den 13 december.

Ola-familjen i Karlstad 
har omorganiserat sig. Det innebär att föräldrarna har gått skilda vägar och bor i var sitt radhus några hundra meter från varandra med en trafikfri lekpark dem emellan, dessutom nära förskola och skola. Tyra 6 går i förskoleklass och Vera 3 på förskola. Barnen har helt nyligen börjat veckovandra, vilket de finner spännande, med inslag av saknad och förvirring. Ola och Cissi jobbar på samma arbetsplatser sedan länge, Ola är datakonsult på Tieto och Cissi är lärare i svenska som andraspråk och samhällskunskap för vuxna invandrare på Säffle lärcenter. 

Max-familjen i Västerås 
Max och Mimmi lever med sina två tjejhundar Winky och Luna på vischan utanför Västerås. Max jobbar som teknikguide på Expectrum, ett utvecklingscenter och mötesplats för att stimulera teknikintresse i Västerås. Mimmi jobbar som mattelärare och pluggar för behörighet. 
Hundarna är hos dagmatte när husse och matte är borta på dagarna. 
Det är mycket lajv och hantverk i deras liv. Nu i vinter har de nöjet att hantverksmässigt åtgärda en större vattenskada i källaren. 

Tuva-familjen i Solna 
har blivit närmast träningsfanatiker, de springer och klättrar. Tjejerna hänger på klättrande och friluftsliv. De går i första klass och gillar skolan. 

Tuva börjar bli varm i kläderna efter 1,5 år på Rehab station i Solna där hon jobbar som fifiotejafeft (=fysioterapeut). Leo är personlig assistent till samma brukare sedan länge. 

Årligt Öviksbesök
Nu kan jag verkligen säga att det årliga höstbesöket till Siv (x-et Jannes lillasyster) och Anders i Övik blivit en tradition. 
Vi gör alltid en svamptur, i år fanns det just ingen svamp alls. Utom detta praktexemplar som Siv hittade.

God jul & gott nytt år på er alla!

Omtag påbörjat

skickad 18 nov. 2018 03:11 av Bente Kaj Henriksson   [ uppdaterad 18 nov. 2018 03:18 ]

Omtag påbörjat
Jag har lagt upp Perspektiv, min enskilda firma, på FaceBook. Tänkte att det ska vara en annan plattform än min blogg att berätta för omvärlden om mitt skrivande. Jag har dock inte gjort något sedan jag skapade FB-sidan och nu får jag ideliga påminnelser om min inaktivitet.

Så jag tänkte helt enkelt berätta lite vad jag gör i mitt bokprojekt som går under arbetsnamnet Signes medicin.

Tidigare berättade jag om den smocka jag fick i våras i bloggen När bakslag är framsteg. Tydligen begrep jag omedelbart att projektet skulle ta ny vändning och att jag skulle behöva lite tid för eftertänksamhet. Det har jag nu gett mig.

Jag insåg t ex att jag behövde en faktagranskare med "spetskompetens" och nu har jag det, hon heter MB. Henne hittade med hjälp av kompis KO som kommit att bli min mentor för bokprojektet. Jag träffar också IJ som själv skriver en fabel på tema ekonomi.

Min faktagranskare MB är en nypensionerad värsting inom barnhälsoområdet. Jag har fått ta mig själv i kragen för att inte känna mig som en teskedsgumma eller legogubbe i förhållande till henne – och ja, jag har lyckats med det. Hon har valt att ideellt stå till mitt förfogande, utan att jag riktigt förstår varför hon vill det. Och jag misstänker att hon inte vet det själv heller. Jag uppskattar henne mycket.

Vi har träffats några intensiva gånger. I samtal med henne har jag förstått att målgruppen barn med borrelia är för liten för att vara intressant för ett förlag. Och förlag vill jag nog trots allt ha. Löser det här med målgruppens storlek med att skifta fokus till mer av att övervinna oviljan att ta medicin, som de allra flesta barn har erfarenhet av, och kombinera med berättelsen om borrelia, en sjukdom som ökar kraftigt.

Jag har testat det jag gjort lite. Den mest träffande återkopplingen fick jag av min son Ola i Karlstad 
 - Du har ett tilltal som till en två-åring med ett innehåll som till en 12-åring. 

Fick tips av hans fru Cissi att kolla hur populära böcker för åldern 5-8 år är uppbyggda dramaturgiskt och vilken textmassa som är lämplig per uppslag. Det var återkoppling som slog in öppna dörrar, och bra att få höra andra uttala den. Vi är också flera som tror att barnbarnens illustrationer är charmerande för vuxna men inte tilltalande för barn.

Mest av allt har jag gjort ingenting konkret på bokfronten under dryga halvåret fram tills nu. Däremot har jag jobbat så till den grad att jag emellanåt känt att jag går sönder. Som personlig assistent, trafikservicevärd, tentamensvakt och ordförande i min bostadsrättsförening. Långt mer än heltid. Bokprojektet har jag haft i bakhuvudet. 

Summa summarum har jag gått med vetskapen att jag behöver ”göra om och göra rätt”. Och för det har jag laddat och laddat och laddat. Under ett möte med MB i mitten av oktober blev jag uppmuntrad att hålla kvar tanken på att vända mig till kunskapstörstande barn och därmed behålla kunskapsavsnitten. Jag gav mig själv uppdraget att till nästa träff revidera projektbeskrivningen, göra dummy, storyline, prov på uppslag med både manus och egna illustrationer och ha idé om förlag att vända mig till. Det jobbar jag med nu, ibland så att kinderna blir rosa och jag blir alldeles yr. Handbromsen är ömsom i och ömsom ur. Allt flyter inte av sig självt med det tar sig definitivt. 

En dummy och storyline är gjord, jag har kollat förlag, jag har reviderat projektbeskrivningen och börjat illustrera. Främst har jag börjat skissa på illustrationernas och sidorna grafiska uttryck och hur jag ska göra för att över huvud taget komma i mål, om det nu är jag som ska illustrera. Det är en faslig massa illustrationer som ska göras. 

KO visade påtaglig entusiasm häromdan för vad jag åstadkommit. Själv är jag full av tvivel och inte i närheten av minsta uns av entusiasm. Jag är snarare tyngd av arbetsbördan och av tvivlen på att ett potent förlag skulle vilja ge ut boken, eller böckerna. Men jag tänker gneta på och inte ge upp förrän mina tvivel visat sig samma. 

Så ligger det till. Just nu.

Sekulär humanism

skickad 14 okt. 2018 03:16 av Bente Kaj Henriksson   [ uppdaterad 18 nov. 2018 03:11 ]

Sekulär humansim
Sedan tidiga tonåren har jag känt tillhörighet med den sekulära humanismen. Jag gick ur scouterna för deras koppling till kristendomen. Trots svåra gräl i familjen och föräldrarnas motsträviga medgivande lyckades jag få gå ur svenska kyrkan i förtid, dvs före 18 års ålder. Jag tror jag var 17 då och då hade jag kämpat för saken i ett år eller så. Som organisationskonsult och framför allt under den mastersutbildning jag gick i början av 2000-talet har jag läst mer och förstått att jag är humanist, eller snarare sekulär humanist.

När jag flyttade till Stockholm 2014 gick jag med i Humanisterna, på prov. Det provet pågår än. I februari i år deltog jag i en workshop för medlemmar och igår var jag på ännu en utbildningsdag. Ja noterar aningen av motstridiga känslor inför vad jag möter – både känsla av tillhörighet och tveksamheter till hur snacket går.

Vi studerade humanisternas idéprogram igår och förra gången hade ett annat fokus, minns inte riktigt vilket. Båda seminariedagarna mynnade ut i att utforska vad vi ska säga för att tala för varan, typ ”därför är jag humanist”, som en slogan. Sånt verkar avtändande på mig. Jag är ju intresserad av dialogen, inte övertalandet.

Som jag ser det nu har Humanisterna blivit en huvudfoting, dvs en organisation som tänker och debatterar, men inte gör. Då menar jag att humanisterna står stadigt i var de står på ett teoretiskt och verbalt lobbande plan men famlar om de ska vara praktiskt humanistiskt verksamma eller inte. På hemsidan står att de avstår praktisk välgörenhet eftersom andra gör det så mycket bättre. Det kan så vara. Men ställningstagandet får konsekvenser, då det attraherar andra huvudfotingar men inte doers. En stor del av befolkningen kommer inte att känna sig hemma.

Jodå, de har en utbildning för officianter. De har provat ett mentorprogram för nyanlända (som jag har synpunkter på utifrån min egen kompetens). Intrycket är att de famlar om vilken slags organisation de ska vara och hur verksamheten ska finansieras. På ett plan förståeligt. I praktiken skiljer sig humanistiskt agerande inte nämnvärt från annat agerande med likande värdegrund. Men likväl kan undvikandet av att bli praktisk avhålla doers från att söka sig till föreningen.

Det här vankelmodet är OK, tycker jag. Men jag själv känner att jag nog helst vill verka i något praktiskt projekt än att vara den som talar för varan, lobbar, påverkar politiker, debatterar etc.

Jag tänker att humanisterna skulle kunna vara en given famn för människor som flyr eller söker sig från religiöst förtryck, hedersrelaterade konflikter mm. Man skulle kunna skapa humanistcaféer, alltså inte hyra in sig på ett cafe utan att humanister tillsammans gör ett café. Bild- och författar-workshops för att sprida berättelser om utsattheten. Finns lunchmöten och pubkvällar som jag drar mig för att bevista av flera anledningar. Dels är mingel inte min grej och dels är brukar jag inte höra vad folk säger.

Å andra sidan. Humanisterna i Sverige har 5000 medlemmar, varav 2000 tillhör Stockholms lokalavdelning. På deras hemsida www.humanisterna.se beskrivs både humanismen som sådan, idéprogrammet, den globala humanistiska rörelse och verksamhet på riksplan och lokalavdelningar och det är inte fy skam för en så liten förening. Jag vet ju att det är lätt att sitta på läktaren och tycka. Jag är benägen att ta tillbaka det jag tyckt och istället bugar mig inför vad de gjort och gör.

1-10 of 48

Comments