Bloggar‎ > ‎

Bentes blogg

Tidigare meddelanden

  • Jag ska bara Jag ska bara Projekt Kunskapsnystanet består idag av 4 böcker om Signe.Sedan en tid skriver jag om min process att skriva en barnbok. Då hette boksprojektet Signes medicin. Det ...
    Inlagd 28 feb. 2019 08:21 av Bente Kaj Henriksson
  • Bara en liten förändring till Bara en liten förändring tillAtt ta emot feedback är en tidsödande konst. Nu är det över en vecka sedan jag berättade om bokprojektet för en mindre grupp vänner. Sedan ...
    Inlagd 11 feb. 2019 06:28 av Bente Kaj Henriksson
  • Signes medicin är paketerad för leverans Signes medicin är paketerad för leveransBokens olika fristående delar utlagda som en solfjäder.Idag har jag nått ytterligare ett steg i barnboksprojektet Signes medicin. Jag har förpackat projektet till ...
    Inlagd 8 feb. 2019 00:47 av Bente Kaj Henriksson
  • Signes medicin tar sig Signes medicin tar sigVårterminen startade med rivstart. Tanken var att jag i veckan skulle jobba drygt heltid, men så kom en förkylning i torsdags och satte P för det ...
    Inlagd 12 jan. 2019 06:45 av Bente Kaj Henriksson
  • Årskrönika 2018 Årskrönika 2018Konstverkets titel - Enbent tjuv och raket. Teknik - färgpenna på rosa papper. Konstnär - Vera Lundqvist Hahne, 3 år.  Mitt år har varit aktivt, närmast gått i spinn så jag ...
    Inlagd 23 dec. 2018 01:04 av Bente Kaj Henriksson
Visar inlägg 1 - 5 av 45. Visa mer »

Jag ska bara

skickad 28 feb. 2019 05:08 av Bente Kaj Henriksson   [ uppdaterad 28 feb. 2019 08:21 ]

Jag ska bara 
Projekt Kunskapsnystanet består idag av 4 böcker om Signe.

Sedan en tid skriver jag om min process att skriva en barnbok. Då hette boksprojektet Signes medicin. Det växte och växte och till slut insåg jag att det behöver delas upp. Det fick ett nytt övergripande projektnamn, Kunskapsnystanet,  som består av 4 barnböcker.  

Jag har inhämtat återkoppling från några utvalda personer. De har sett manus på den tiden som projektet var en enda bok. Det var, inte förvånande, både intressant och värdefullt. Jag tackar alla er som gav tid att läsa och återkoppla. 

Synpunkterna representerade 180 grader, de som var starkt för och de som var starkt emot och just ingen däremellan. Jag förbereder mig för att, om böckerna nu blir utgivna, kommer att möta just det. 

Förespråkarna 
Spännande och aktiverande för barn. 
Fascinerande kunskapstrappa. 
Rolig. 
I tiden. 
Viktig kunskap presenterad för barn, även läsvärt för vuxna. 
Utvecklingsbart material > e-bok, ljudbok, animeringar till TV-program. 
Fängslande saga (del 4). 
Faktaspäckat och tänkvärt, konsumeras lämpligen i mindre bitar. 
Bara måste ges ut, förlagen kommer att hugga.

Avståndstagarna 
Olika målgrupper för de olika delarna. 
Språket – både under och över målgruppens nivå. 
Allt är serverat, rimmar inte med modern pedagogik. 
Stimulerar inte läsaren till eget utforskande. 
Del 1-3 är faktabaserade, del 4 är politisk – varför? 
Det här är ju din resa, inte ett barns. 
Ambitiös, pretentiös = utestängande, elitistisk, odemokratisk och bara to much. 
Finns ett och annat fyndig grepp men är på det hela taget osmaklig. 

Har tuggat och svalt respektive spottat ut
Med både förespråkarnas och avståndstagarnas röster i knät har jag tuggat och känt efter var jag själv står. Jag är varken medicinare, pedagog, forskare eller filosof, men som författare tar jag mig friheten att beröra dessa ämnen och jag tar mig friheten att ta barn med mig på en resa som delvis är min egen. Om det pedagogiska tänker jag att barn behöver få både serverad och självupplevd kunskap. Bara det ena blir fattigt, det tror jag helt enkelt inte på. Mina böcker serverar kunskap och det står jag för. Dessutom inom områden där det finns lite eller ingen svensk barnlitteratur.

Igår träffade jag min medicinska faktagranskare MB. Det var skönt att tugga synpunkterna med henne. Jag hade viss oro att hon kanske skulle vilja överge projektet så som det växt till sig. Det visade sig att vi tycke väldigt lika och det blev lätt för mig att se vad jag vill göra härnäst.

Att göra härnäst 
Jag ska ha fler faktagranskare – utöver medicinsk faktagranskare även en pedagog och en forskare (forskningsmetodik), bingo om det är en och samma person.
Aktivitetsmaterialet för barn skall utvecklas. Kanske komplettera med handledning till föräldrar och skolfolk och utesluta kunskapskollen.
Mamman i berättelsen ska ersättas med mormor.
Del 3 Signe forskare ska bearbetas rejält, men först i ett senare skede.
Del 4 Signe rebell likaså. De förebilder Signe möter kan jag ge fiktiva namn för att minska nutidsdateringen.
Jag ska fokusera på att få iväg manus till bok 1 o 2 till förlag nu snart, men ändå beskriva översiktligt hela bokprojektet med dess kunskapstrappa.

Om projektet är osmakligt eller fascinerande lämnar jag därhän, det må ligga i läsarens knä. Helt uppenbart är att min intention att inspirera och väcka nyfikenhet kan uppfattas som motsatsen. Kanske är det bra att böckerna väcker starka känslor för eller emot? Då berör de i alla fall. Överlämnar till förlag att bedöma om det är värt att ge ut. 

Nu är jag ivrigare än någonsin. Men det dröjer nog ytterligare en eller några månader innan jag skickar manus. För som Alfons Åberg säger, först ska jag bara...

Bara en liten förändring till

skickad 10 feb. 2019 22:03 av Bente Kaj Henriksson   [ uppdaterad 11 feb. 2019 06:28 ]

Bara en liten förändring till
Att ta emot feedback är en tidsödande konst.

Nu är det över en vecka sedan jag berättade om bokprojektet för en mindre grupp vänner. Sedan dess har jag tuggat och tuggat på deras matthet över omfattningen, synpunkter om bristande stringens, moraliska budskapet, utgivningsform etc.

Jag har landat på olika sätt och det har tagit sin tid.

Den politiskt moraliska budskapet vill jag behålla och snarare förstärka.

Jag vill inte satsa på egenutgivning, det är en sista utväg.

Jag vill ha den här komplexa berättelsen som bygger vidare i en sorts moralisk-filosofisk kunskapstrappa. Men målgruppen blir bara otydligare och otydligare för var nivå, det har jag känt länge men inte riktigt vågat ta konsekvensen av.

Bilderbok, ja visst, men nog vore det roligt med e-boksutgivning och kanske till och med barn-TV-program. Då pratar vi både animering och ljud.

Igår satt jag, igen, och läste på nätet råd till författare som ska skicka in manus. Det gav mig nya aha-upplevelser. Särskilt för nybörjare vill de ha komplett manus, inga synopsis eller skisser. Helst inte bildidéer (men det handlade om romaner. I en bilderbok må man väl få ha idéer om bilderna, tänker jag). Följebrevet ska vara välskrivet, kort och koncist.

Jag fick också en blek tankeställare över hur himla svårt det är att bli antagen. Av hundratals, i vissa fall tusentals, manus publiceras max en handfull nybörjare per år.

Jag satte mig att fila på följebrevet och projektbeskrivningen igen. Fram växte insikten att det inte går att göra en enda bok av hela mitt projekt om det ska beskrivas stringent och ha tydlig målgrupp. Skisserade lite lätt på hur jag skulle kunna dela upp och göra fler böcker. Manuset är ju redan uppdelat i delar (och filer), så steget var inte långt. Närmare bestämt tog det mig en sovande natt från igår kväll till nu på morgonen, att faktiskt inse att det är 4 separata böcker jag ska skriva. 

I natt har jag för övrigt drömt ansökningsdrömmar. Jag har sökt olika långa (fleråriga) kreativa utbildningar men drömmen angav inte vilka jag sökte. Det var en öppen ansökan till den utbildning som vill ha mig. !!!
Fyra böcker istället  för en
Plötsligt föll mycket på plats. Fyra böcker får det bli med i genomsnitt 40 sidor per bok. De ingår i samma projektfamilj, Kunskapsnystanet (arbetsnamn) för barn 6 år och uppåt. Varje boks innehåll är lättare att beskriva var för sig i en baksidestext och har sin tydliga målgrupp än att beskriva alla tillsammans med otydligare målgrupp. 

Bok 1 Signe mystiskt sjuk
handlar om hur Signe blir mystiskt sjuk i borrelia, tar medicinkampen och lär sig - och läsaren - att undvika fästingar. + Frågor- svar + Kunskapskoll + Aktivitetsmaterial.

Bok 2 Signe kunskapsdetektiv
handlar om hur Signe aktivt skaffar kunskap om fästingar, infektion, bakterier, virus, antibiotika, vaccin, immunförsvar, resistens och hur detta påverkar folkhälsan. Och om hur man vet det man vet, dvs medicinhistoria. + Frågor- svar + Kunskapskoll + Aktivitetsmaterial.

Bok 3 Signe forskare
handlar om hur Signe ställer sig frågan "hur blir man en forskare?" och får veta mer om forskning, forskare, Nobelpris och om barn som forskare. + Kunskapskoll + Aktivitetsmaterial.

Bok 4 Signes saga Nystanet, Flätan och Väven
handlar om kunskapens magi, egna drivkrafter till kunskap och ansvar för samhällsutvecklingen. Det är den mest filosofiska och moraliska boken av de fyra. (Jag provläste den för mina barnbarn i helgen och de var faktiskt hänförda. Trots att den är lång och händelserik ville de inte ta paus. Snacka om värmande feedback.) + Aktivitetsmaterial.

Frågor och doktorns svar hör bara hemma i bok 1 och 2. Kunskapskollen hör hemma i bok 1, 2 och 3 men inte 4. Aktivitetsmaterial kan alla böckerna ha. 

Flera jag pratat med säger – Gör inget mer nu, lägg ner pennan, involvera förlag nu. Det tänker jag göra, men jag ”ska bara” först. 

Ska bara jobba om projektet från grunden, från att vara en bok till fyra. Bara den lilla förändringen, sen så.

Jag kan bara spekulera i vad det gör med mig när jag får in synpunkter från dem jag nu skickat manus till. 

Men hallå. Just nu räcker det med att sitta still i båten. Klart jag ska invänta kommande synpunkter innan jag ändrar för mycket. 

Till dig som samtyckt till att tycka till 
Så här tänker jag ändra projektet, bara så att du vet. Reagera gärna på dessa mina planer och så hörs vi i slutet på februari.

Signes medicin är paketerad för leverans

skickad 7 feb. 2019 13:09 av Bente Kaj Henriksson   [ uppdaterad 8 feb. 2019 00:47 ]

Signes medicin är paketerad för leverans
Bokens olika fristående delar utlagda som en solfjäder.

Idag har jag nått ytterligare ett steg i barnboksprojektet Signes medicin. 


Jag har förpackat projektet till något som så småningom ska bli vad jag överlämnar till ett förlag. 

I paketet ingår följebrev till förlaget, projektbeskrivning, litteraturgenomgång, manus på ca 120 sidor med bildskisser uppslag för uppslag (i 4 ganska tunga filer), och sist mina egna tankar om hur projektet kan omformas. 

Jag har förhandsvisat projektet för några få personer och fått ganska vitt skilda reaktioner. Den ena ytterliga reaktionen handlar om odelad förtjusning och förväntad sådan från ett förlag. Den andra ytterligheten handlar om att detta bara är för mycket, inte stringent och för moraliserande och tungt, fast den är rolig också och att jag ska fundera på alternativ utgivning, typ egenutgivning digitalt. 

Hur det blir återstår att se. Jag är helt säker på att jag ska ge förlagsspåret en chans till att börja med, för jag vill ha en professionell part i att nå ut till en bredare målgrupp än vad mitt egenpublicerade material gör. Egenutgivning får jag tänka på när förlagsspåret är uttömt. 
Det finns ett moraliserande innehåll, som provocerar eller tilltalar. Jag är för fakta (mot faktaresistens), för ansvar för klimatets utveckling och för global jämställdhet. Det serverar jag mina läsande barn och deras anhöriga och det står jag för.

Det finns ett varierat tilltal i boken, samtal mellan Signe och hennes föräldrar, faktainsamling och saga, som kan upplevas splittrat. Eller fascinerande.

Framför allt är boken bred till sitt innehåll, eller om man så vill djup, för den utgår från en skildring av hur Signe blir mystiskt sjuk i borrelia och slutar i förtjusning över lärdomar som ger personlig utveckling och drivkrafter i livet. Det ska kanske till en modig förläggare som väljer att ge ut något sådant. Eller så är det en förläggare som tror att greppet fängslar fler och att det finns en marknad där ute.

Idag har jag skickat ”paketet” till några väl utvalda personer för att få ytterligare omdömen. Min faktagranskare har också fått en bibba. I slutet av februari ska vi träffas. I slutet av februari ska jag få in den återkoppling jag bett om att få. I slutet av februari ska jag lägga sista handen vid och sen får förlag nr 1 manuset.

Jag upplever just nu inga yviga känslor åt något håll. Jag känner mig målinriktad och neutralt saklig, beredd på vad som än händer. 

Det har funnits dagar då jag bara tokälskat mitt bokprojekt. 
Det har varit fantastiskt att vara i den skapandebubblan. 
Innehållet har påverkat mig och gjort mig gott.  
Hur det än går med utgivningen, 
så har jag den fina tiden att minnas. 

Jag har tidigare skrivit två böcker 
inom organisation och ledarskap tillsammans med min kollega. De är ovanliga i sitt slag. Om Signes medicin blir utgiven så kommer den att sälla sig till sina kusiner. Det blir en ovanlig barnbok. Det verkar vara ovanliga böcker jag skriver.

 

 

 

 

Signes medicin tar sig

skickad 12 jan. 2019 06:23 av Bente Kaj Henriksson   [ uppdaterad 12 jan. 2019 06:45 ]

Signes medicin tar sig
Vårterminen startade med rivstart. Tanken var att jag i veckan skulle jobba drygt heltid, men så kom en förkylning i torsdags och satte P för det. Vare sig jag varit frisk eller sjuk, så har jag gett järnet med bokprojektet Signes medicin.

Nu sitter jag här med droppande näsa och en fullständig genomgång av manus och layout- och illustrationsidéer, en bearbetad projektbeskrivning redo att träffa min faktagranskare till veckan. Boken i nuvarande skick blir på ca 90 sidor.

Jag har också förlorat mig i projektet och ser inte skogen för alla trän. Då sätter de kritiska tankarna klorna i mig: jag är omständlig, vill för mycket i ett och samma projekt, det här kommer inget förlag att vilja ta, vilken illustratör skulle åta sig detta gigantiska illustrationsjobb och hur ska det finansieras etc. 90 sidor är för mycket för en barnbok. Å ena sidan.

Å andra sidan. Håller innehållet för utgivning internationellt? Vilket förlag kan hjälpa till med det? Och 90 sidor är ju uppdelade i teman, så man kan ta ett tema i taget, och då kan den väl få vara på 90 sidor, eller?

Medan jag hållit på har jag i alla fall haft rejält kul. Jag vet ju av erfarenhet att kritikern ständigt är med mig så det är mest bara att gilla läget. Å så kan jag ju överlämna till förlagen att bedöma utgivningsvärdet.

Men å, vad jag verkligen vill realisera det här. Det förutsätter samarbete med ett bra förlag och en extraordinärt bra illustratör som gör att innehållet lyfter ett par steg till.

Just nu känns dessa två steg som ogörliga. Men jag ska inte ge upp än. Det ska jag inte.

Boken har ett antal teman där varje tema får ett inledande uppslag. Det här är skissen till en sådan enfangsida.

Bokens teman är förutom utgivningsfakta, författarpresentation och lästips:
  • Signes medicin - verklighetsbaserad berättelse med utgångspunkt i barnens upplevelse av att få och bli behandlad för borrelia. Barnet lär ut hur man undviker borreliasmitta. 
  • Doktorsskolan - förklarar begrepp 
  • Medicinhistoria – berättar hur man vet det man vet
  • Nobelpris
  • Jag, en forskare – om barn som forskare
  • Kunskapskoll - frågor med trevalssvar och facit.
  • Frågor & svar - läkarens kommentarer till vuxnas frågor.
  • Färgläggningsark

Årskrönika 2018

skickad 18 dec. 2018 20:24 av Bente Kaj Henriksson   [ uppdaterad 23 dec. 2018 01:04 ]

Årskrönika 2018
Konstverkets titel - Enbent tjuv och raket. Teknik - färgpenna på rosa papper. Konstnär - Vera Lundqvist Hahne, 3 år.  

Mitt år har varit aktivt, närmast gått i spinn så jag varit nära att krokna. Självförvållat har jag ett hektiskt, roligt och intressant liv.

Jag fördelar min tid på lönearbetare drygt 80%, författare, ordförande i min bostadsrättsförening och så vattentränar jag en hel del. Mitt tidigare yrke som organisationskonsult är i princip avvecklat. Jag är också stolt och engagerad farmor- och mormor. För att få livspusslet att gå ihop har jag motvilligt pausat med kören nu i höst.

Lönearbete 
Mina 80 % som lönearbete fördelas på
  • Personlig assistent till samma brukare som jag haft sedan jag flyttade till Stockholm för 4 år sedan. Henne sviker jag inte i första taget. 
  • Tentamensvakt vid både KTH (Tekniska Högskolan) och SU (Stockholms Universitet). 
  • Trafikservicevärd vid pendeltågstationerna Odenplan och City. Det dök upp ett erbjudande från Veteranpoolen under hetaste sommaren om att vara nere i den svalare underjorden. Det kom som en skänk från ovan då jag höll på att få panik över värmen. Förresten, visste du att MTR, som jag jobbar åt, och som gör nästan allt åt SL (Stockholms Linjetrafik) är ett kinesiskt bolag?  
Trafikservicevärd på position A17, norra mellanplan, Stockholm City.

- Varför i fridens dar gör du allt det här?
- För att det  roar mig att inifrån uppleva de stora organisationerna ur en låglöne- och lågstatus-perspektiv.  Och för att bättra på min ekonomi. Jobben kommer till mig utan ansträngning, jag väljer och vrakar. Pensionen störtdyker om ett år och jag lägger mina löneslantar på hög.

Författare
Jag gnetar på med ett barnboksprojekt och en artikelserie om kvinnorörelsens fotfolk vid tiden för millennieskiftet. Just nu är det barnboksprojektet som jag har fokus på. Det blir en bok för kunskapstörstande barn och berör sambandet mellan ett barns värld och globala fenomen (hot), vilket jag önskar få något förlag att nappa på. Men fan tro´t. Om inte, så ger jag ut i egen regi. Något mer konkret handlar det bl a om motvilligt intagande av antibiotika, om faran för resistens och vikten av vaccination.

- Hur hamnade du i detta tema? 
- Bra fråga. För ungefär ett år sedan ville lära mig ge ut e-böcker i egen regi. Jag tar väl den där lilla berättelsen om Signe som får borrelia för att ha som lärprojekt, tänkte jag. Med facit i hand skulle jag ha tagit en annan av mina barnboksskisser, för det här utvecklades åt ett tids- och resurskrävande håll som kräver medicinsk sakkunskap, vilket jag nu skaffat mig. Jag samarbetar med en kompetent läkare. Berättelsen passar bäst som bok och jag ska inte ha fler böcker i min källare. Så det blir till att knacka förlagsdörrar. Väl kommen så långt ville jag inte backa. Att lära göra e-böcker får vänta. Kort sagt, så det kan bli! 

- Varför jag gör du allt det här över huvud taget, du är ju pensionär?
- För att det roar mig att vara kreativt skapande och fri att låta mina projekt ta den väg dit de själva vill. Jag hänger liksom på. Och sambandet mellan det lilla och det stora har alltid fascinerat mig.

Ordförande i min bostadsrättsförening
blev jag närmast genom en kupp från föregående styrelse, då 4 av styrelsens ledande personer avgick samtidigt. Allas blickar riktades på mig, som varit driftig suppleant. Jag accepterade uppdraget under förutsättning att vi ska organisera styrelsearbetet så att uppgifterna fördelas på allas händer. 

- Varför gör du det här då?
- På något vis roar mig det här också, fd organisationskonsult som jag är. Förbättringspotentialen är betydande! Jag ger det något år.

Kollegialt samarbete i avtagande 
Min kollega sedan många år, Gro Laupsa Holm, och jag har fortfarande visst samarbete - vi säljer våra två böcker. Omfattningen av samarbetet har minskat i och med att Gro fortsätter att konsulta, vilket jag inte alls gör. Vi genomgår en harmoniskt vemodig separationsprocess. 

Nu över till mitt viktiga sammanhang, tjocka släkten och tjejligan.
Fröken Vera Wonderwoman. 

Tjocka släkten och tjejligan
Jag fortsätter att patetiskt berätta om mina barns familjer. De är en viktig del i mitt liv. Stoltast är jag över att vara farmor, mormor och hussemor till idel tjejer. Vilken ynnest det är att se barnbarnens personligheter och intressen utvecklas.
 
Karstadstjejerna Vera 3 och Tyra 6 på mostersemester i Örebro. 

Solnatjejerna Signe och Hedda 7 år på morgonen den 13 december.

Ola-familjen i Karlstad 
har omorganiserat sig. Det innebär att föräldrarna har gått skilda vägar och bor i var sitt radhus några hundra meter från varandra med en trafikfri lekpark dem emellan, dessutom nära förskola och skola. Tyra 6 går i förskoleklass och Vera 3 på förskola. Barnen har helt nyligen börjat veckovandra, vilket de finner spännande, med inslag av saknad och förvirring. Ola och Cissi jobbar på samma arbetsplatser sedan länge, Ola är datakonsult på Tieto och Cissi är lärare i svenska som andraspråk och samhällskunskap för vuxna invandrare på Säffle lärcenter. 

Max-familjen i Västerås 
Max och Mimmi lever med sina två tjejhundar Winky och Luna på vischan utanför Västerås. Max jobbar som teknikguide på Expectrum, ett utvecklingscenter och mötesplats för att stimulera teknikintresse i Västerås. Mimmi jobbar som mattelärare och pluggar för behörighet. 
Hundarna är hos dagmatte när husse och matte är borta på dagarna. 
Det är mycket lajv och hantverk i deras liv. Nu i vinter har de nöjet att hantverksmässigt åtgärda en större vattenskada i källaren. 

Tuva-familjen i Solna 
har blivit närmast träningsfanatiker, de springer och klättrar. Tjejerna hänger på klättrande och friluftsliv. De går i första klass och gillar skolan. 

Tuva börjar bli varm i kläderna efter 1,5 år på Rehab station i Solna där hon jobbar som fifiotejafeft (=fysioterapeut). Leo är personlig assistent till samma brukare sedan länge. 

Årligt Öviksbesök
Nu kan jag verkligen säga att det årliga höstbesöket till Siv (x-et Jannes lillasyster) och Anders i Övik blivit en tradition. 
Vi gör alltid en svamptur, i år fanns det just ingen svamp alls. Utom detta praktexemplar som Siv hittade.

God jul & gott nytt år på er alla!

Omtag påbörjat

skickad 18 nov. 2018 03:11 av Bente Kaj Henriksson   [ uppdaterad 18 nov. 2018 03:18 ]

Omtag påbörjat
Jag har lagt upp Perspektiv, min enskilda firma, på FaceBook. Tänkte att det ska vara en annan plattform än min blogg att berätta för omvärlden om mitt skrivande. Jag har dock inte gjort något sedan jag skapade FB-sidan och nu får jag ideliga påminnelser om min inaktivitet.

Så jag tänkte helt enkelt berätta lite vad jag gör i mitt bokprojekt som går under arbetsnamnet Signes medicin.

Tidigare berättade jag om den smocka jag fick i våras i bloggen När bakslag är framsteg. Tydligen begrep jag omedelbart att projektet skulle ta ny vändning och att jag skulle behöva lite tid för eftertänksamhet. Det har jag nu gett mig.

Jag insåg t ex att jag behövde en faktagranskare med "spetskompetens" och nu har jag det, hon heter MB. Henne hittade med hjälp av kompis KO som kommit att bli min mentor för bokprojektet. Jag träffar också IJ som själv skriver en fabel på tema ekonomi.

Min faktagranskare MB är en nypensionerad värsting inom barnhälsoområdet. Jag har fått ta mig själv i kragen för att inte känna mig som en teskedsgumma eller legogubbe i förhållande till henne – och ja, jag har lyckats med det. Hon har valt att ideellt stå till mitt förfogande, utan att jag riktigt förstår varför hon vill det. Och jag misstänker att hon inte vet det själv heller. Jag uppskattar henne mycket.

Vi har träffats några intensiva gånger. I samtal med henne har jag förstått att målgruppen barn med borrelia är för liten för att vara intressant för ett förlag. Och förlag vill jag nog trots allt ha. Löser det här med målgruppens storlek med att skifta fokus till mer av att övervinna oviljan att ta medicin, som de allra flesta barn har erfarenhet av, och kombinera med berättelsen om borrelia, en sjukdom som ökar kraftigt.

Jag har testat det jag gjort lite. Den mest träffande återkopplingen fick jag av min son Ola i Karlstad 
 - Du har ett tilltal som till en två-åring med ett innehåll som till en 12-åring. 

Fick tips av hans fru Cissi att kolla hur populära böcker för åldern 5-8 år är uppbyggda dramaturgiskt och vilken textmassa som är lämplig per uppslag. Det var återkoppling som slog in öppna dörrar, och bra att få höra andra uttala den. Vi är också flera som tror att barnbarnens illustrationer är charmerande för vuxna men inte tilltalande för barn.

Mest av allt har jag gjort ingenting konkret på bokfronten under dryga halvåret fram tills nu. Däremot har jag jobbat så till den grad att jag emellanåt känt att jag går sönder. Som personlig assistent, trafikservicevärd, tentamensvakt och ordförande i min bostadsrättsförening. Långt mer än heltid. Bokprojektet har jag haft i bakhuvudet. 

Summa summarum har jag gått med vetskapen att jag behöver ”göra om och göra rätt”. Och för det har jag laddat och laddat och laddat. Under ett möte med MB i mitten av oktober blev jag uppmuntrad att hålla kvar tanken på att vända mig till kunskapstörstande barn och därmed behålla kunskapsavsnitten. Jag gav mig själv uppdraget att till nästa träff revidera projektbeskrivningen, göra dummy, storyline, prov på uppslag med både manus och egna illustrationer och ha idé om förlag att vända mig till. Det jobbar jag med nu, ibland så att kinderna blir rosa och jag blir alldeles yr. Handbromsen är ömsom i och ömsom ur. Allt flyter inte av sig självt med det tar sig definitivt. 

En dummy och storyline är gjord, jag har kollat förlag, jag har reviderat projektbeskrivningen och börjat illustrera. Främst har jag börjat skissa på illustrationernas och sidorna grafiska uttryck och hur jag ska göra för att över huvud taget komma i mål, om det nu är jag som ska illustrera. Det är en faslig massa illustrationer som ska göras. 

KO visade påtaglig entusiasm häromdan för vad jag åstadkommit. Själv är jag full av tvivel och inte i närheten av minsta uns av entusiasm. Jag är snarare tyngd av arbetsbördan och av tvivlen på att ett potent förlag skulle vilja ge ut boken, eller böckerna. Men jag tänker gneta på och inte ge upp förrän mina tvivel visat sig samma. 

Så ligger det till. Just nu.

Sekulär humanism

skickad 14 okt. 2018 03:16 av Bente Kaj Henriksson   [ uppdaterad 18 nov. 2018 03:11 ]

Sekulär humansim
Sedan tidiga tonåren har jag känt tillhörighet med den sekulära humanismen. Jag gick ur scouterna för deras koppling till kristendomen. Trots svåra gräl i familjen och föräldrarnas motsträviga medgivande lyckades jag få gå ur svenska kyrkan i förtid, dvs före 18 års ålder. Jag tror jag var 17 då och då hade jag kämpat för saken i ett år eller så. Som organisationskonsult och framför allt under den mastersutbildning jag gick i början av 2000-talet har jag läst mer och förstått att jag är humanist, eller snarare sekulär humanist.

När jag flyttade till Stockholm 2014 gick jag med i Humanisterna, på prov. Det provet pågår än. I februari i år deltog jag i en workshop för medlemmar och igår var jag på ännu en utbildningsdag. Ja noterar aningen av motstridiga känslor inför vad jag möter – både känsla av tillhörighet och tveksamheter till hur snacket går.

Vi studerade humanisternas idéprogram igår och förra gången hade ett annat fokus, minns inte riktigt vilket. Båda seminariedagarna mynnade ut i att utforska vad vi ska säga för att tala för varan, typ ”därför är jag humanist”, som en slogan. Sånt verkar avtändande på mig. Jag är ju intresserad av dialogen, inte övertalandet.

Som jag ser det nu har Humanisterna blivit en huvudfoting, dvs en organisation som tänker och debatterar, men inte gör. Då menar jag att humanisterna står stadigt i var de står på ett teoretiskt och verbalt lobbande plan men famlar om de ska vara praktiskt humanistiskt verksamma eller inte. På hemsidan står att de avstår praktisk välgörenhet eftersom andra gör det så mycket bättre. Det kan så vara. Men ställningstagandet får konsekvenser, då det attraherar andra huvudfotingar men inte doers. En stor del av befolkningen kommer inte att känna sig hemma.

Jodå, de har en utbildning för officianter. De har provat ett mentorprogram för nyanlända (som jag har synpunkter på utifrån min egen kompetens). Intrycket är att de famlar om vilken slags organisation de ska vara och hur verksamheten ska finansieras. På ett plan förståeligt. I praktiken skiljer sig humanistiskt agerande inte nämnvärt från annat agerande med likande värdegrund. Men likväl kan undvikandet av att bli praktisk avhålla doers från att söka sig till föreningen.

Det här vankelmodet är OK, tycker jag. Men jag själv känner att jag nog helst vill verka i något praktiskt projekt än att vara den som talar för varan, lobbar, påverkar politiker, debatterar etc.

Jag tänker att humanisterna skulle kunna vara en given famn för människor som flyr eller söker sig från religiöst förtryck, hedersrelaterade konflikter mm. Man skulle kunna skapa humanistcaféer, alltså inte hyra in sig på ett cafe utan att humanister tillsammans gör ett café. Bild- och författar-workshops för att sprida berättelser om utsattheten. Finns lunchmöten och pubkvällar som jag drar mig för att bevista av flera anledningar. Dels är mingel inte min grej och dels är brukar jag inte höra vad folk säger.

Å andra sidan. Humanisterna i Sverige har 5000 medlemmar, varav 2000 tillhör Stockholms lokalavdelning. På deras hemsida www.humanisterna.se beskrivs både humanismen som sådan, idéprogrammet, den globala humanistiska rörelse och verksamhet på riksplan och lokalavdelningar och det är inte fy skam för en så liten förening. Jag vet ju att det är lätt att sitta på läktaren och tycka. Jag är benägen att ta tillbaka det jag tyckt och istället bugar mig inför vad de gjort och gör.

Bidar min tid

skickad 14 sep. 2018 00:43 av Bente Kaj Henriksson   [ uppdaterad 14 sep. 2018 00:44 ]

Bidar min tid
Jag är väl inte mest känd för att vara den som bidar min tid, men nu gör jag det.

Bokprojektet
Mitt bokprojekt om Signes medicin (om borrelia och att våga ta medicin) har till synes stannat upp. Men bakom den synliga ytan pågår arbete. Jag håller på att etablera ett samarbete med en värsting till faktagranskare och jag tänker om närmst helt och hållet. Annan story, annat fokus, andra illustrationer, annan utgivning… Arbetet med det pågår i bakhuvudet. Jag bidar min tid.

Mera pengar
Jag har också gjort något som är låååångt utanför min bekvämlighetszon. Så långt man kan komma, nästan. Jag har börjat fondspara. Bakgrunden till det är att jag faktiskt har en sparslant som jag för närvarande förvaltar genom att ha pengarna på den bank som ger mig höst ränta, 0,85%. Det har en tid irriterat mig att det är så svag förvaltning, jag skulle vilja ha betydligt bättre förräntning. Hittills har jag inte sett hur. Spela på lotto är för osäkert och aktier som jag inte kan något om är för riskabelt.

Men så har jag träffat Irene. I egenutgivarsammanhang och i barnbokssammanhang. Hon älskar pengar, särskilt pengar som jobbar. Hon har 20-30 års erfarenhet av att förränta pengar och hon gör det med husmorsförnuft. Hon har hittat ett sätt att förränta sina pengar med 10-20 %. Häromdagen hade vi en utbildning av mig. Oj vad jag har lärt mig!
Mina urvalskriterier 
Nu har jag valt att med lagom engagemang välja 4-5-stjärniga fonder med aktiv förvaltning (stjärnorna står för hur välskötta fonderna är), gott resultat över tid, en sharpekvot på större än 1 (förhållandet mellan resultat och risk), god hållbarhet (anges med antal jordglobar och jag ska helst ha 3 eller fler, den uppgiften är lite snårig att få fram, finns inga topplistor på det), geografisk spridning och branschspridning. Jag stirrar inte på vilka avgifter som tas ut utan istället på det resultat de har. Dessa fonder hittar jag på tre hemsidor och jag synar deras topplistor. Och vet du, jag vet vad jag menar i ovanstående förklaringar. 

Häromdagen köpte jag tre fonder för totalt 6000 kr för att ha något att lära mig på. Jag har redan förlorat 11 kronor. Don´t panic säger Irene. Själv tänker jag att jag ska ha koll på konjunkturen, de flesta spår ju att lågkonjunkturen står för dörren. Jag ska också ha koll på fondernas hållbarhetsinriktning. Det må vara en bärande hållning i långa loppet, tänker jag. 

Man har alltså gått och blivit kapitalist. En kapitalist som bidar sin tid. Ja, jag skriver man, för det är inte helt lätt att inse att man = jag. Man får ta det pö om pö. 

Tänka sig, så det kan bli.

Det ska nog gå

skickad 3 maj 2018 00:51 av Bente Kaj Henriksson   [ uppdaterad 18 nov. 2018 03:21 ]

Det ska nog gå
Dags för ett nytt lärprojekt. Jag ska lära mig göra en ebok med Jutoh.

Sedan i höstas har jag tänkt på eboken som en möjlighet och har läst Tina Backs bok Skapa Ebok med Jutoh, både framlänges och baklänges, noterandes att det där kommer jag att klara, bara jag får hålla på ett tag.
- Har jag lärt mig det avancerade och öppet tillgängliga layoutprogrammet Scribus så kan jag lära mig Jutoh också, har jag tänkt. 

Har tom noterat att ett för mig viktigt avsnitt saknas i Tina Backs bok, eller är otydligt beskrivet på flera olika ställen, nämligen hur jag lägger in bilder.

Nu närmar jag mig lärandet som katten kring het gröt. Kollar några introfilmer om Jutoh på Youtube och får en och annan aha-upplevelse. Jag kan bla göra omslaget direkt i programmet. Öppnar jutoh.com för att ladda hem programmet. Då ser jag att där finns en engelskspråkig gedigen handbok som bl a noga beskriver hur jag gör med bilderna.
- Ja men då så. Det här ska nog gå.

Med tungsvag huvudvärk ger jag mig i kast med bytet. Går in på www.jutoh.com. Väljer bort gratis prova-på-program, för här ska inte provas, här ska levereras Eböcker.
- Ingen livrem här inte.

Knappt 500 kr inklusive moms kostar programmet. Betalningen går igenom och jag skriver ut både faktura och kvitto på att det är betalt.
Sen börjar det bli tungt att andas och jag behöver ta en paus. 

Efter pausen. Var var jag nu? Jo jag har köpt programmet och det ligger som en nedladdningsbar fil i ett mail. 
- OK, på det igen. 

Jag klickar på mailets länk, kommer till Jutoh, ser en pil, download now, den måste det vara och upp kommer ett fönster som först förblindar mig men sen ser jag nyktert. Jag ska välja variant av Jutoh. Finns två varianter för Mac. 
- Vilken har jag nu? 

Såna här gånger brukar jag bli höggradigt stressad, men sansar mig och kollar äpplet längst upp till vänster. Jodå, jag får besked, jag har Mac OS X 10.11.6. Väljer alltså den översta av de två alternativen och klickar. 
Det tar några minuter att ladda ner de 54 MB-en. 

Jag letar reda på var programmet lagt sig och det var inte i Program, konstigt, utan i dokument, där jag har i princip ingenting. Två mappar. Provar med den ena och då kommer den där skylten upp att jag är på väg att skaffa en utomstående programvara som är potentiellt farlig. 
- Javisst ja, det har jag varit med om förr. Hur var det nu jag gjorde? 

Äpplet igen, systeminställningar, säkerhet och integritet. Och där vet jag hur jag ställer om för att tillfälligt ta emot främmande skumma program. 

Väl kommen så här långt, konstaterar jag att det är sånt här som den yngre generationen gör lika lätt som de läser en vanlig textlapp. Det är sånt här som aldrig står om i manualer, för det anses så enkelt och självklart att det inte behöver beskrivas. För mig är det här ansträngande, och det är ett understatement. Jag får titt som tätt andnöd. 

På det igen. Klickar på den ena mappen och simsalabim så öppnar sig programmet Jutoh för mina ögon. Klickar på ikonen nytt projekt. 

Gör i all hast en förkortad version av Signes medicin, själva berättelsen utan Signes borreliaskola, för att ha något att lära mig av. 

Hämtar manus, och så bara rasslar det till och hela boken ligger där med bilder och allt och med den stilsort som jag använt mig av i word. Jag bara gapar. En del bilder ärr felvända, 90 eller 180 rader och det tror jag har att göra med att de var felvända när jag la in dem i word. Där kunde jag vrida på dem. 
- OK, det är en baggis med felvända bilder. 

Det här är ett litet steg för mänskligheten, 
men ett förbannat stort steg för mig. 

Yr i mössan, lättad. Jag gör kväll och inväntar ny dag. 

Om vi säger att införskaffandet av Jutoh och inläggandet av manuset är som en stor hög lång mur som jag nu klarat av, så har jag nu att bestiga några berg. För det är nu jag ska lära mig att göra rubriker, kapitelindelning, sidbrytningar, färgade sidor, bearbetade färglagda bilder, och sist men inte minst publicera fanskapet. 
- Det ska nog gå det med.

Omtag

skickad 19 apr. 2018 21:38 av Bente Kaj Henriksson   [ uppdaterad 19 apr. 2018 21:53 ]

Omtag
Senaste tidens dikeskörning i skrivprojektet Signes medicin har lärt mig en del. 

Efter någon dags rannsakan vet jag jag inte längre hur jag kunde tro att en sakkunnig kunde komma in i projektets slutskede och ”bara kolla igenom lite”.

Jag behöver tillgång till fackkunskap tidigt i processen
I en verklighetsbaserad berättelse är det inte bara bygget av själva storyn, utseendet/intrycket, pappers- eller e-bokform och lanseringssättet som måste finnas på plats för att projektet ska ha en stabil grund. Fackkunskapen, i mitt fall barn- eller infektionsläkare, måste också in tidigt och dessutom kontinuerligt för att säkra att storyn hänger ihop på ett trovärdigt sätt.

Det gäller att vara noga med detaljerna
Det visade sig efter samtal med min dotter Tuva, Signes mamma, som var med på sjukhuset när Signe fick kåvepenin utskrivet, att hon nog inte hade neuroborrelit, som jag trott hela tiden. Dagen efter läkarbesöket hade Signe en röd ring på benet. Hon hade alltså hudborrelia, vilket hon fick relevant behandling mot. Det jag skrev om hennes symtom var nästan rätt, men inte helt, och det orsakade att jag hamnade helt fel i läkarexpertisens ögon.

Gör om, gör rätt 
Nu tänker jag om, både kring själva berättelsen och även kring faktadelen. 

Jag skriver om berättelsen så att story och fackkunskap går hand i hand. Konkret får Signe den form hudborrelia och den behandling som hon faktiskt fick. 

Gör nytt
Jag har spanat in en barnläkare på nätet. Hen ska få min uppvaktning om ett tag. Jag ska bara samla ihop mig efter senaste tidens dikeskörning. 

Jag har fått ideer om både tillägg och borttag av text i Signes borreliaskola. Signe ska t ex få berätta för läsaren om några olika fästingarter och kanske gör jag dem lite roliga med att ge dem pratbubblor där de berättar vilket djur de gillar att mumsa på. Jag tar bort avsnitten där hon berättar om resistens och resistensutveckling. Det är inte riktigt relevant info i sammanhanget och det leder lite för långt från vad som är greppbart för en 4-6-åring.

Två personer har agerat bollplank den senaste tiden. Det sätter jag stort värde på och ser fram emot fortsatt bollplankande. 

Skrivandets (irr-)vägar
Dikeskörning kan vara väl så bra för att komma på någorlunda rätt väg. På så vis blir bakslag faktiskt framsteg. Framför allt är de en naturlig del i skrivprocessen.

1-10 of 45

Comments