Den tiden är förbi
Jag går oregelbundet på vattengympa på Vasalundshallen. Där är vi ett tjugotal gråhåriga damer och ett fåtal dito herrar som gympar med entusiastiska ledare. Jag älskar min vattengympa och kroppen mår mycket bra av den.

Det händer att jag får återkoppling från någon ledare på mitt gympande. De säger att jag jobbar bra, att jag är duktig. Idag hände det igen. Dessutom var det min favvo-fröken som kom fram till mig efteråt och sa att jag var duktig och jobbade bra. 
– Tack. Ja, jag gör så gott jag kan och det gör vi väl alla. 
– Ja, sa hon, ni är två tre stycken som jobbar hårdare än alla andra och du är bäst. Jag ser nog. Du måste ha väldigt bra kondition. 
– Tack tack, det är inte riktigt så jag ser mig själv, men det var inspirerande att höra, sa jag.


Jag förundras över min reaktion. Glädjen uteblev.

Den tiden är förbi då jag sökte den typen av bekräftelser, typ du är bäst, du är fantastisk. Nu när jag inte ens behöver höra att jag jobbar kommer bekräftelserna. Jag jobbar ju inte för att bli bättre än någon annan, bara för att hålla mig i någorlunda form, och där tycker jag att det finns förbättringspotential. Men som sagt, jag gör så gott jag kan. Och jag ska definitivt fortsätta att jobba på, för det mår min kropp bra av.