Det ska nog gå
Dags för ett nytt lärprojekt. Jag ska lära mig göra en ebok med Jutoh.

Sedan i höstas har jag tänkt på eboken som en möjlighet och har läst Tina Backs bok Skapa Ebok med Jutoh, både framlänges och baklänges, noterandes att det där kommer jag att klara, bara jag får hålla på ett tag.
- Har jag lärt mig det avancerade och öppet tillgängliga layoutprogrammet Scribus så kan jag lära mig Jutoh också, har jag tänkt. 

Har tom noterat att ett för mig viktigt avsnitt saknas i Tina Backs bok, eller är otydligt beskrivet på flera olika ställen, nämligen hur jag lägger in bilder.

Nu närmar jag mig lärandet som katten kring het gröt. Kollar några introfilmer om Jutoh på Youtube och får en och annan aha-upplevelse. Jag kan bla göra omslaget direkt i programmet. Öppnar jutoh.com för att ladda hem programmet. Då ser jag att där finns en engelskspråkig gedigen handbok som bl a noga beskriver hur jag gör med bilderna.
- Ja men då så. Det här ska nog gå.

Med tungsvag huvudvärk ger jag mig i kast med bytet. Går in på www.jutoh.com. Väljer bort gratis prova-på-program, för här ska inte provas, här ska levereras Eböcker.
- Ingen livrem här inte.

Knappt 500 kr inklusive moms kostar programmet. Betalningen går igenom och jag skriver ut både faktura och kvitto på att det är betalt.
Sen börjar det bli tungt att andas och jag behöver ta en paus. 

Efter pausen. Var var jag nu? Jo jag har köpt programmet och det ligger som en nedladdningsbar fil i ett mail. 
- OK, på det igen. 

Jag klickar på mailets länk, kommer till Jutoh, ser en pil, download now, den måste det vara och upp kommer ett fönster som först förblindar mig men sen ser jag nyktert. Jag ska välja variant av Jutoh. Finns två varianter för Mac. 
- Vilken har jag nu? 

Såna här gånger brukar jag bli höggradigt stressad, men sansar mig och kollar äpplet längst upp till vänster. Jodå, jag får besked, jag har Mac OS X 10.11.6. Väljer alltså den översta av de två alternativen och klickar. 
Det tar några minuter att ladda ner de 54 MB-en. 

Jag letar reda på var programmet lagt sig och det var inte i Program, konstigt, utan i dokument, där jag har i princip ingenting. Två mappar. Provar med den ena och då kommer den där skylten upp att jag är på väg att skaffa en utomstående programvara som är potentiellt farlig. 
- Javisst ja, det har jag varit med om förr. Hur var det nu jag gjorde? 

Äpplet igen, systeminställningar, säkerhet och integritet. Och där vet jag hur jag ställer om för att tillfälligt ta emot främmande skumma program. 

Väl kommen så här långt, konstaterar jag att det är sånt här som den yngre generationen gör lika lätt som de läser en vanlig textlapp. Det är sånt här som aldrig står om i manualer, för det anses så enkelt och självklart att det inte behöver beskrivas. För mig är det här ansträngande, och det är ett understatement. Jag får titt som tätt andnöd. 

På det igen. Klickar på den ena mappen och simsalabim så öppnar sig programmet Jutoh för mina ögon. Klickar på ikonen nytt projekt. 

Gör i all hast en förkortad version av Signes medicin, själva berättelsen utan Signes borreliaskola, för att ha något att lära mig av. 

Hämtar manus, och så bara rasslar det till och hela boken ligger där med bilder och allt och med den stilsort som jag använt mig av i word. Jag bara gapar. En del bilder ärr felvända, 90 eller 180 rader och det tror jag har att göra med att de var felvända när jag la in dem i word. Där kunde jag vrida på dem. 
- OK, det är en baggis med felvända bilder. 

Det här är ett litet steg för mänskligheten, 
men ett förbannat stort steg för mig. 

Yr i mössan, lättad. Jag gör kväll och inväntar ny dag. 

Om vi säger att införskaffandet av Jutoh och inläggandet av manuset är som en stor hög lång mur som jag nu klarat av, så har jag nu att bestiga några berg. För det är nu jag ska lära mig att göra rubriker, kapitelindelning, sidbrytningar, färgade sidor, bearbetade färglagda bilder, och sist men inte minst publicera fanskapet. 
- Det ska nog gå det med.