Bloggar‎ > ‎Bentes blogg‎ > ‎

Förkylningstid är reflektionstid

skickad 29 nov. 2016 05:11 av Bente Kaj Henriksson   [ uppdaterad 30 nov. 2016 01:04 ]
Jag har varit halvkrasslig i någon vecka. Absolut arbetsför, ingen feber eller så, men varit lite rosslig i luftrören, haft en hel del dov huvudvärk, någon migrändag och hela tiden variga ögon. Därför har jag tagit det lugnt, varit inomhus och fnulat på. Valde bort att sjunga med Kör för alla på Skansen i söndags, för jag ville inte stå och bli kall.

Det är såna här gånger jag går omkring och tänker. Eller bäddar ner mig i soffan och tänker. Tänder ett ljus eller två. De här dagarna har jag tänkt en del på mina erfarenheter av mentorskap som jag jobbat med i 20 år och som jag (tillsammans med andra) skrivit en bok om. 

Jag bestämde mig för att ha en flik på hemsidan med namnet Mentorskap. Men vad skulle jag skriva? Jag erbjuder ju inte längre att arrangera och eller leda mentorprogram. Bestämde mig för att blogga om några erfarenheter. 

I figur 
Ganska omgående kom några huvudteman till mig. På gestalt-språk kallas det vad som kommer i figur. Med det avses vad som sticker ut eller framträder, i det här fallet vad som framträder som särskilt viktiga erfarenheter. Jag bestämde mig också för att förklara några begrepp. Sen var jag igång. Jag skrev om mina huvudteman och sen rann det liksom bara på. Och gör det nog än. Bl a grubblar jag över när det är lämpligare att ha ett professionellt terapeutiskt stöd och när det fungerar väl så bra med en livsklok och erfaren mentor. Det kommer kanske en blogg om det så småningom. 

Tack förkylningen för att du gav mig ro att reflektera. Och tack Bente (det är jag det), för att du äntligen gjorde dig en egen digital plattform där 
du fritt kan blomma ut. Och bra gjort hörrudu som lyckades göra hemsidan själv! 

En stillsam undran
Jag undrar såklart om mina reflektioner har värde för någon annan än mig. Jag bryr mig inte så mycket om antal användare, = besökare, (kvantitet), utan mer om det jag skriver har ett värde för någon annan än mig själv (kvalitet). 

Övermått av objektiva fakta
Idag kan jag via Google analytics dag för dag, veckovis och månadsvis se antal användare (= hemsidesbesökare),  fördelningen mellan gamla och nya användare, antal sessioner (jag har gissat att det betyder besök), genomsnittlig antal sidor per session, genomsnittlig tid per session, varifrån de surfar – språk, länder (Ryssland är stort!) och orter - och om det sker via dator, mobil eller läsplatta, ja till och med webbläsare, operativsystem och internetleverantör. Dessutom om de kommer till mig direkt eller via annan hemsida eller något socialt medium.  Jag kan också se hur välbesökt en enskild sida är och hur länge besöket genomsnittligt varat. 

Beroendeframkallande
Det går att bli beroende av att ständigt ha koll på dessa objektiva fakta. Det går att förledas att tro att detta övermått av objektiva fakta säger något om värdet och vad det gör med läsaren. Jag kan dagligen avläsa om en aktivitet hos mig renderar ökad andel användare. Det är lätt att förledas till att skruva rubriker och dramatisera ett innehåll så att det ger fler besök. 

Det är också lätt att tro att många användare är lika med att de blir berörda. Men mej lurar de inte. Jag har åtskillnad på det objektiva och subjektiva. Vad som händer med läsaren, vilka reaktioner de får och vilka reflektioner de gör, det säger dessa uppgifter i stort sett ingenting om.

Det enda som ger mig en hint om att något eventuellt kan vara av värde är tidsmåttet per session, det är förvånansvärt högt. Det ligger mellan 5 och 15 minuter. Möjligen är andelen återvändare också ett mått på att något är av värde. 
Bloggarna är mer välbesökta än övriga sidor. Frågan är hur jag får veta mer om det jag verkligen vill veta. Jag behöver verkligen få det där kommentarsfältet att funka. Bara det inte blir en soptunna av oreflekterat eller till och med hatfyllt trams.

I marginalen av de stora besöksflödena
Det är klart att antalet användare (besökare) också säger nåt om värdet. Om det kan jag säga att jag är mycket långt ifrån att ha tusentals följare. Jag befinner mig ute i den betydelselösa marginalen långt från huvudfårans stora besöksflöden. Det verkar dock finnas en liten kärna som följer mig och flera av dem följer jag. Det känns gott trots allt. Jag tänker fortsätta lira här i intressemarginalen, för det är här det verkligt intressanta sker. Enligt mig, alltså.

Senaste idén, bara några minuter gammal
Skulle man inte kunna göra en dokusåpa om mentorskap? Där man t ex får följa 3 mentorskapspar från förberedelser via genomförande till avslut. De använder rollerna och tiden på väldigt olika sätt. Lätt skruvade karaktärer och arbetsplatser. De kommer ovetande att korsa varandras vägar under mentorskapsåret. Lite spetsat och ganska roligt, så att det ger upphov till snackisar om ledarskap, genus och mentorskap. Tyvärr är det inte jag som ska skriva den, det tror jag inte jag klarar. Men vem? Och vem skulle vilja sända?
Comments