Nu mår jag mycket bra
Långsamt börjar mina kreativa krafter komma tillbaka. Trycket på axlarna minskar successivt.

För en tid sedan gick jag med i en FaceBook-grupp Barnboksförfattare och barnboksillustratörer med tanken att spana in den senare, när jag kommit igång med bokprojektet igen. En bild i gruppens flöde fångade dock mitt intresse. Vilka bilder hon gör!
- Där är hon ju, min illustratör, tänkte jag. Samarbete med en illustratör av den kalibern skulle höja intrycket av bokprojektet rejält och svara mot den höga ambition jag har.

För att göra historien kort – vi samarbetar nu. Vi har träffats, lärt känna varandra lite mer, skrivit avtal om uppdragets tidplan, rättigheter och pengar, kreerat bokprojekts format, layout-grepp och sätt att samarbeta. Hon gör både layout och bilder till två uppslag och ett bokomslag för att visa hur jag (vi) tänker kring böckernas, och projektets, visuella ton och mission. Vi tänker lika kring det visuella, bygger vidare på varandras idéer, jag i det stora hela och hon i detalj på de uppslag hon (vi) valt att hon ska jobba med. Samarbetet är SOM EN DANS där jag för och vi blir dansanta och effektiva tillsammans. Det verkar dessutom som om njutningen av dansen är ömsesidig.

Jag går med känslor av ”Never in my life time” och ”För bra för att vara sant” och väljer att njuta av detta delprojekt som har syftet att få förlag intresserade. Om förlag nappar finns dock framtida faktiska begränsningar i att snabbt producera. Men det får inte hindra nu. Det får bära eller brista, för NU KÖR VI.

Av henne fick jag tips om digital ritutrustning som jag varit på jakt efter länge. Nu är jag ägare till en egen iPad pro med en digital penna och ritprogrammet Pro create. Tidigare har jag skisserat böckernas uppslag för hand, skannat in och lagt till manus. En ändring har gjort att jag måste rita om hela bilden, skanna igen och … Ja, du förstår. Nu ritar jag direkt i Pro create och skickar filen till min dator. Ändringar gör jag i filen och skickar den till datorn igen. MYCKET ARBETSBESPARANDE.

Hej då, mina pappersskisser på de fyra böckernas omslag och uppslag. De består av 20-30 uppslag vardera, vars öde är att förpassas till papperskorgen. 

Nyss såg jag på nätet natt man kan skanna bilder och dokument genom att fota med sin mobilkamera. Har laddat hem appar. Ser ett av mina träliga projekt få sitt arbetsbesparande förverkligande. I min källare har jag nämligen en massa pärmar, brev, foton efter min mamma. Jag har inte kunnat slänga materialet och vill heller inte att de ska stå där i min källare och ta plats. Inte för att jag tänker kasta mig över detta digitaliseringsprojekt just nu. Men nu vet jag hur jag ska göra. Nån gång. 

Sånt här händer när man är i flow. Det bara kommer till en, lätt och till synes utan att man ansträngt sig. 

SÅ DET KAN BLI.