Omtag
Senaste tidens dikeskörning i skrivprojektet Signes medicin har lärt mig en del. 

Efter någon dags rannsakan vet jag jag inte längre hur jag kunde tro att en sakkunnig kunde komma in i projektets slutskede och ”bara kolla igenom lite”.

Jag behöver tillgång till fackkunskap tidigt i processen
I en verklighetsbaserad berättelse är det inte bara bygget av själva storyn, utseendet/intrycket, pappers- eller e-bokform och lanseringssättet som måste finnas på plats för att projektet ska ha en stabil grund. Fackkunskapen, i mitt fall barn- eller infektionsläkare, måste också in tidigt och dessutom kontinuerligt för att säkra att storyn hänger ihop på ett trovärdigt sätt.

Det gäller att vara noga med detaljerna
Det visade sig efter samtal med min dotter Tuva, Signes mamma, som var med på sjukhuset när Signe fick kåvepenin utskrivet, att hon nog inte hade neuroborrelit, som jag trott hela tiden. Dagen efter läkarbesöket hade Signe en röd ring på benet. Hon hade alltså hudborrelia, vilket hon fick relevant behandling mot. Det jag skrev om hennes symtom var nästan rätt, men inte helt, och det orsakade att jag hamnade helt fel i läkarexpertisens ögon.

Gör om, gör rätt 
Nu tänker jag om, både kring själva berättelsen och även kring faktadelen. 

Jag skriver om berättelsen så att story och fackkunskap går hand i hand. Konkret får Signe den form hudborrelia och den behandling som hon faktiskt fick. 

Gör nytt
Jag har spanat in en barnläkare på nätet. Hen ska få min uppvaktning om ett tag. Jag ska bara samla ihop mig efter senaste tidens dikeskörning. 

Jag har fått ideer om både tillägg och borttag av text i Signes borreliaskola. Signe ska t ex få berätta för läsaren om några olika fästingarter och kanske gör jag dem lite roliga med att ge dem pratbubblor där de berättar vilket djur de gillar att mumsa på. Jag tar bort avsnitten där hon berättar om resistens och resistensutveckling. Det är inte riktigt relevant info i sammanhanget och det leder lite för långt från vad som är greppbart för en 4-6-åring.

Två personer har agerat bollplank den senaste tiden. Det sätter jag stort värde på och ser fram emot fortsatt bollplankande. 

Skrivandets (irr-)vägar
Dikeskörning kan vara väl så bra för att komma på någorlunda rätt väg. På så vis blir bakslag faktiskt framsteg. Framför allt är de en naturlig del i skrivprocessen.