Omtag påbörjat
Jag har lagt upp Perspektiv, min enskilda firma, på FaceBook. Tänkte att det ska vara en annan plattform än min blogg att berätta för omvärlden om mitt skrivande. Jag har dock inte gjort något sedan jag skapade FB-sidan och nu får jag ideliga påminnelser om min inaktivitet.

Så jag tänkte helt enkelt berätta lite vad jag gör i mitt bokprojekt som går under arbetsnamnet Signes medicin.

Tidigare berättade jag om den smocka jag fick i våras i bloggen När bakslag är framsteg. Tydligen begrep jag omedelbart att projektet skulle ta ny vändning och att jag skulle behöva lite tid för eftertänksamhet. Det har jag nu gett mig.

Jag insåg t ex att jag behövde en faktagranskare med "spetskompetens" och nu har jag det, hon heter MB. Henne hittade med hjälp av kompis KO som kommit att bli min mentor för bokprojektet. Jag träffar också IJ som själv skriver en fabel på tema ekonomi.

Min faktagranskare MB är en nypensionerad värsting inom barnhälsoområdet. Jag har fått ta mig själv i kragen för att inte känna mig som en teskedsgumma eller legogubbe i förhållande till henne – och ja, jag har lyckats med det. Hon har valt att ideellt stå till mitt förfogande, utan att jag riktigt förstår varför hon vill det. Och jag misstänker att hon inte vet det själv heller. Jag uppskattar henne mycket.

Vi har träffats några intensiva gånger. I samtal med henne har jag förstått att målgruppen barn med borrelia är för liten för att vara intressant för ett förlag. Och förlag vill jag nog trots allt ha. Löser det här med målgruppens storlek med att skifta fokus till mer av att övervinna oviljan att ta medicin, som de allra flesta barn har erfarenhet av, och kombinera med berättelsen om borrelia, en sjukdom som ökar kraftigt.

Jag har testat det jag gjort lite. Den mest träffande återkopplingen fick jag av min son Ola i Karlstad 
 - Du har ett tilltal som till en två-åring med ett innehåll som till en 12-åring. 

Fick tips av hans fru Cissi att kolla hur populära böcker för åldern 5-8 år är uppbyggda dramaturgiskt och vilken textmassa som är lämplig per uppslag. Det var återkoppling som slog in öppna dörrar, och bra att få höra andra uttala den. Vi är också flera som tror att barnbarnens illustrationer är charmerande för vuxna men inte tilltalande för barn.

Mest av allt har jag gjort ingenting konkret på bokfronten under dryga halvåret fram tills nu. Däremot har jag jobbat så till den grad att jag emellanåt känt att jag går sönder. Som personlig assistent, trafikservicevärd, tentamensvakt och ordförande i min bostadsrättsförening. Långt mer än heltid. Bokprojektet har jag haft i bakhuvudet. 

Summa summarum har jag gått med vetskapen att jag behöver ”göra om och göra rätt”. Och för det har jag laddat och laddat och laddat. Under ett möte med MB i mitten av oktober blev jag uppmuntrad att hålla kvar tanken på att vända mig till kunskapstörstande barn och därmed behålla kunskapsavsnitten. Jag gav mig själv uppdraget att till nästa träff revidera projektbeskrivningen, göra dummy, storyline, prov på uppslag med både manus och egna illustrationer och ha idé om förlag att vända mig till. Det jobbar jag med nu, ibland så att kinderna blir rosa och jag blir alldeles yr. Handbromsen är ömsom i och ömsom ur. Allt flyter inte av sig självt med det tar sig definitivt. 

En dummy och storyline är gjord, jag har kollat förlag, jag har reviderat projektbeskrivningen och börjat illustrera. Främst har jag börjat skissa på illustrationernas och sidorna grafiska uttryck och hur jag ska göra för att över huvud taget komma i mål, om det nu är jag som ska illustrera. Det är en faslig massa illustrationer som ska göras. 

KO visade påtaglig entusiasm häromdan för vad jag åstadkommit. Själv är jag full av tvivel och inte i närheten av minsta uns av entusiasm. Jag är snarare tyngd av arbetsbördan och av tvivlen på att ett potent förlag skulle vilja ge ut boken, eller böckerna. Men jag tänker gneta på och inte ge upp förrän mina tvivel visat sig samma. 

Så ligger det till. Just nu.