Ledare och mentorer av rang praktiserar ett coachande förhållningssätt. Det utbildas och diplomeras i coachförmåga. I Boken om mentorskap beskriver vi vältaligt denna förmåga. Det är en viktig kompetens att utveckla. It takes two to tango Men som i det mesta så krävs det två för att dansa tango. Så även i mentorskap och i arbetslivet i stort. Just nu fick jag lust att sätta luppen på den andra parten, adepten, den som coachas och därmed på konsten att bli coachad. Konsten att bli coachad Lyckat mentorskap bygger på denna dans i konsten att coacha och konsten att bli coachad. Vid närmare eftertanke ligger nog det verkliga virtuosskapet i det senare, i konsten att bli coachad. Adepten blir därmed huvudpersonen i flera avseenden. Adepten är parten med en intention att stöttas och adepten sätter agendan för de enskilda samtalstillfällena. Virtuosskapet handlar t ex om att
Det handlar å ena sidan om att ta för sig och driva samtalet och å andra sidan att invänta mentorns reaktioner, frågor, reflektioner, assoociationer, berättelser och vad nu mentorn kan erbjuda. När det är som bäst är det som en avancerad oförutsägbar dans där adepten styr. Helt enkelt en styrdans med flow. Kanske skulle utbildningsinsatser inrikta sig på att utbilda adepter snarare än mentorer, som är det brukliga? Självklart helst både ock! |
Bloggar > Perspektivs blogg >