Konsten att bli coachad

skickad 27 nov. 2016 07:20 av Bente Kaj Henriksson [ uppdaterad 27 nov. 2016 07:22 ]

Ledare och mentorer av rang praktiserar ett coachande förhållningssätt. Det utbildas och diplomeras i coachförmåga. I Boken om mentorskap beskriver vi vältaligt denna förmåga. Det är en viktig kompetens att utveckla.

It takes two to tango

Men som i det mesta så krävs det två för att dansa tango. Så även i mentorskap och i arbetslivet i stort. Just nu fick jag lust att sätta luppen på den andra parten, adepten, den som coachas och därmed på konsten att bli coachad.

Konsten att bli coachad
Lyckat mentorskap bygger på denna dans i konsten att coacha och konsten att bli coachad. Vid närmare eftertanke ligger nog det verkliga virtuosskapet i det senare, i konsten att bli coachad.

Adepten blir därmed huvudpersonen i flera avseenden. Adepten är parten med en intention att stöttas och adepten sätter agendan för de enskilda samtalstillfällena. Virtuosskapet handlar t ex om att

Varje gång välja ett angeläget samtalstema, lagom omfångsrikt för att ge god näring framåt på den utsatta samtalstiden, som brukar vara runt en timme eller två. Adepten har att ställa sig frågan: Av allt som händer, vad är det verkligt viktiga att prata om, vad är det mest värdefulla att få borra i?
Välja samtalets mål, dvs vad som ska uppnås under samtalstiden. Är det att se olika perspektiv, se alternativ, höra mentorns erfarenheter eller är det att fatta ett specifikt beslut i en fråga? Det går att använda mentorn till att komma fram till avsikten med samtalet och också att komma överens om hur det ska gå till.
Sen är det också bra att ha en stunds inflygning för båda parter, att landa på den fysiska plats parterna valt för samtalet och kanske ta tag i den samtalstråd som lämnades förra gången och kommentera vad som hänt sen sist.
Adepten kan be om återkoppling på val av samtalstema, dvs vilket värde mentorn upplever att samtalstemat hade för sin mentorroll och för den delen i sin roll i liv och arbetsliv.

Styrdans med flow
Det handlar å ena sidan om att ta för sig och driva samtalet och å andra sidan att invänta mentorns reaktioner, frågor, reflektioner, assoociationer, berättelser och vad nu mentorn kan erbjuda. När det är som bäst är det som en avancerad oförutsägbar dans där adepten styr. Helt enkelt en styrdans med flow.

Kanske skulle utbildningsinsatser inrikta sig på att utbilda adepter snarare än mentorer, som är det brukliga? Självklart helst både ock!

Comments