Snabba förlopp inom Svenska Akademin
Sedan jag skrev igår om Svenska Akademin har följande hänt: Ständige sekreteraren Sara Danius är ombedd att lämna posten, hon följer den kvarvarande akademins vilja och väljer att också lämna sin stol nr 7, med omedelbar verkan. Ledamoten Katarina Frostenson har lämnat besked om att hon avstår från uppdrag i akademin och med mycket små bokstäver, hon sitter kvar på sin stol och hur länge hon inte arbetar i akademin är oklart. Nu på morgonen meddelar Klas Östergren att han lämnar sin stol efter att tidigare meddelat att han avstår från arbetsuppgifterna.

Jag tappade hakan i morse då jag tittade på Nyhetsmorgon. En journalist frågade en kommentator om det finns genusperspektiv att lägga på det som sker. Och hakan fastnade då hen duckade och sa att det får vi väl se vad forskarna kommer att säga.

Alltså. Vi har en manlig kulturprofil som sexuellt trakasserat många kulturkvinnor under lång tid och som med sin verksamhet har förgreningar djupt in i Svenska Akademin och vi har en kvinnlig ledare av Svenska Akademin som utsatts för nedvärderande personangrepp och ombetts kliva åt sidan. En man utgör katalysatorn till turbulensen och en kvinnlig ledare får gå. Finns genusperspektiv att lägga på det som sker? Man behöver vara både blind och döv för att inte se det uppenbara.

Som systemiskt orienterad organisationskonsult kan jag inte låta bli att fantisera hur det här kan ha gått till. Med genusperspektiv och utan egentlig insyn. Jag har både läst om och själv på nära håll följt snabba organisatoriska förlopp som liknar de jag ser inom Akademin från läktaren.  Det är förlopp som handlar om genomgående organisatorisk förändring med konsekvens att andelen kvinnliga ledare minskar.
Så här kan det vara. Vi har en långsamt verkande förnyelsearbete mot demokratisering, transparens, delaktighet för både kvinnor och män i en allt plattare organisation där kvinnors erfarenheter lyfts in som värdefull. Eller så har vi har en förestående omorganisation, reduktion, delning eller fusion.

I ett skede gungar den förnyande organisationen av yttre eller inre orsaker. Då får tidigare manliga maktutövare spunk, de får stora skälvan och löper amok. Kanske har det grund i rädsla för förlorade privilegier eller bara oförståelse för vad det nya tillför. Det är nu vi skådar snabba förlopp. Syndabockar utses.

Plötsligt organiserar sig en falang hierarkiskt under en talför ledare och attraherar snabbt ett flertal personer. Med hastigt upparbetat grunt förtroende genomförs utrensning och den tidigare rådande strukturen återställs.

Nu hoppas man att ron är återställd. Det har den kanske, men bara tillfälligt och med förluster av värdefull kompetens. För vilka är kvar att leda förnyelsearbetet? De äldre männen som värnar den upphöjda positionen, privilegier och som skyddar sig själva/varandra och en och annan fattig kulturarbetare som kanske vill men inte har råd att kliva av.