Stories
Uppväxten
En dag var verandan uthyrd och dörren till glasverandan var låst. Och jag var så himla nyfiken.
På somrarna höll vi till ute på Gräsö. Då jag var tio byggde farsan ett litet enkelt hus på tre gånger tre meter.
ÅLANDS HOTELL- & RESTAURANGSKOLA
”Du kan för fan inte jobba hos Gurk-Larsson hela livet”, sa Leif, styvfarsan.
Då berättade han att Norrtälje kommun hade ett utbildningssamarbete med Åland.
Det där lärde jag mej ganska fort. Vi hade stor frihetsgrad, vi kunde komma och gå som vi ville, men det var ganska enahanda. Och så var det där med kaffebryggaren.
Kock i fina kök
Vi var tre stycken från skolan på Åland som började på Operakällaren. ... Jag hamnade på det ena skiftet och dom två andra på det andra skiftet. Vi träffades i princip inte över skiften.
Det var en jävla arbetsplats.
Jag var störig gentemot min chef Dobro. Ett släktdrag, kanske, för farsan var störig han med. Han gav sej på den mäktiga kärnkraftsindustrin och där agerade han David mot Goliat.
Men nånstans var det retfullt och till slut fick jag nog. Gick ännu en gång till Lars-Göran.
”Nu sätter vi oss ner med honom, för så här kan vi inte ha det.”
Maskinist på Skansen
NY SOM MASKINIST PÅ SKANSEN RESTAURANGER
Jag visste inte vad jag skulle göra men blev presenterad för Gustavsson, en gråhårsman som närmade sig pensionen med stormsteg.
Det inträffade en kul grej på Skansen. Jag lärde känna en kille, Krister Lund, en vakt som sålde och kollade biljetter. Han var dataintresserad, steg i graderna och kom till Intendenturavdelningen, vakternas avdelning. Man behövde nån som kunde det här med datorer och han blev dataansvarig. Det här var tidigt i datans historia. Jag satt och käkade då han kom.
Hasse Alfredson började med att gå runt och sondera med fotfolket och kom med en rad förändringsförslag till styrelsen.
”Det där är jättebra idéer”, sa dom, ”men vi har inga pengar.”
Så hette det hela tiden. Inga pengar. Taktiken var att inte göra nåt. Men Hasse hade andra idéer.
Av ren slump hittade jag en lucka i backen utanför Solliden. Eller, det var nog resultatet av min nyfikenhet.
´Vad är det där för lucka?´
Efter många om och men, och i hemlighet, lyckades jag krångla upp luckan. Där under var ett helt rum med värme i. Men det såg för jävligt ut, färgen hängde i flagor och det var stora jättespindlar där nere.
Maskinist i egen låda
Slag i slag
Sidan omarbetas. Bloggarna i blogger flyttas successivt till denna sida. Det tar lite tid. De som är flyttade har buteljgröna rubriker.